1 plus 1 blir 3 på scenen

Trollkarlsduon Peter Brynolf och Jonas Ljung har skapat magi tillsammans på scenen i ett kvarts sekel. Dessutom har de lyckats slå publiken med häpnad i New York med sin street magic show Stalker. I höst är det dags för Sverige att få uppleva hur gränserna suddas ut för vad som är möjligt och vad som egentligen borde vara omöjligt.

De hade just avslutat sin föreställning Stalker på den Manhattanbelägna teatern New World Stages i USA. Som vanligt ställde sig trollkarlsduon Peter Brynolf och Jonas Ljung utanför salongen för att hälsa på sin publik när en man kom fram och sade: »Jag måste bara fråga: Kan ni läsa tankar på riktigt? Har ni övernaturliga förmågor?« 

– Vi får den frågan efter nästan varje föreställning, och det spelar ingen roll hur ofta vi säger att nej, allt vi gör har en naturlig förklaring. Man tror ändå inte på det, säger Jonas Ljung. 

– Det är nästan så att ju mer vi förnekar det, desto säkrare blir folk, säger Peter Brynolf. 

Och det stannar inte där. För ett tag sedan fick de ett DM på Instagram där en person skrev: »Jag vet hur ni gör era trick.« Den rutinerade duon svarade bara »spännande«, men fick då det förvånande meddelandet: »jag vet att ni är från en annan planet. Jag förstår att ni inte kan säga det till allmänheten, men jag vet.« 

– Det är inte bara en gång, utan flera, som folk på riktigt hävdat att vi är utomjordningar. Någon har till och med skrivit »Jag vet att ni använder den här kraften, för jag har samma förmåga«, säger Peter. 

Man kan le åt kommentarerna men visst förstår man känslan, för de här två herrarna, som titulerar sig trollkarlar, gör helt häpnadsväckande saker. 

Vi ses på evenemangsscenen Cirkus på Djurgården i Stockholm. I dag folktom men vi blir insläppta för att göra intervju och foto i den gamla anrika lokalen – för det är här trollkarlsduon Brynolf & Ljung ska sätta upp sin show Stalker till hösten. En föreställning som The Wall Street Journal hyllade som »underhållande och ofattbar« och den amerikanska skådespelaren och tv-profilen Whoopi Goldberg kallade »enastående och förtrollande« när den kördes i New York förra året. 

Vad krävs för att slå i USA? 

– Först måste du ha något som är unikt, ditt eget originalmaterial, men det gäller nog oavsett om du är trollkarl eller musiker. Sedan är själva grundregeln att du måste tycka att det är kul, så att du orkar öva så mycket att du blir duktig, säger Peter. 

Vad är skillnaden på den amerikanska och svenska publiken – är vi svenskar mer lättlurade? 

– Nja, men New York-bor är väldigt vana att se föreställningar och visar om de inte gillar något, det kan vara glest i salongen efter pausen. Vi fick till en buzz kring vår show Stalker att det pratades om den, så många kom med höga förväntningar och reagerade väldigt starkt på ett sätt som få svenskar gör, säger Jonas. 

– Ja, folk i publiken skrek saker som »No way!« och »Unbelievable!« Amerikaner är väldigt extroverta, även en vanlig tisdag, vilket är härligt, säger Peter. 

Men stod ni någon gång med en halvtom salong efter pausen? 

– Nej, för vi har ingen paus, skrattar Jonas.  

Brynolf & Ljung är en del av en större rörelse, för magin tycks trenda just nu. Bara här i Sverige har vi förutom dessa två herrar veteranen Joe Labero, Henrik Fexeus och Julien Magic. Och shower sätts upp på löpande band – intresset tycks omättligt. Å ena sidan kan man tänka att det inte är så konstigt då människan har sysslat med trolleri i över 3 000 år och sedan 1800-talet har magiker underhållit på olika scener. Men å andra sidan är vi inne i en tid där knappt någon mystik i världen återstår, där vetenskapen har förklarat det mesta, och svaret finns bara en googling bort. Lägg därtill alla »deepfakes« som gjort oss luttrade. 

Så hur kommer det sig att magin inte har förlorat sin kraft att fascinera? 

– Vi lever också i kristider där människan vill få försvinna i väg en stund. Vi behöver mystiken. Genom trolleri suddas gränsen ut för vad som är möjligt och vad som egentligen borde vara omöjligt, säger Jonas. 

Man är fullt medveten om att man blir bedragen, ändå vill man någonstans tro på det man ser.

– Ja, folk vill bli lurade. Du har rätt i att i dag kan du googla fram vad som helst, men i trolleri når man den innersta kärnan av att faktiskt inte förstå på riktigt. Det blir som »error« i hjärnan. Du tappar fotfästet för en stund. Det känns i kroppen, blir nästan som en fysisk manifestation, säger Jonas. 

– Och kanske önskar man innerst inne att allt det här går att göra, Peter. 

Fast ni gör det ju – vi får bevittna det med egna ögon. 

– Ja, visst är det märkligt, säger Jonas och ler. 

Använder ni den här talangen där ni liksom lurar människor privat, i relation till familj och vänner? 

– Väldigt sällan, säger Jonas. 

– Bara när de bråkar med oss, skojar Peter. 

– För att vara allvarlig: Vi manipulerar ju inte folk i vår närhet av den enkla anledningen att vi inte är psykopater. Vi ger publiken en otrolig liveupplevelse på teatern, för där och då är det härligt att bli lurad, men utanför de ramarna är det ohärligt, säger Jonas. 

På frågan om de gillar titeln magiker, illusionist eller trollkarl kommer svaret direkt. 

– Trollkarl! Illusionist känns för pretentiöst, och magiker … Det finns något new age-aktigt över det ordet, säger Peter. 

Men om vi backar bandet. Hur kommer man ens på att bli trollkarl? Hos både Jonas och Peter föddes viljan redan i barndomen. Jonas var inte mer än 5–6 år när han önskade sig en trollerilåda i present. Peter fick ärva trolleritrick av sin bror. I tonåren fascinerades båda av tv-programmet Magiskt där Hans Crispin visade trolleriakter från hela världen och även avslöjade hur de gjordes. I 20-årsåldern möttes de två genom Göteborgs Magiska Klubb. De stack ut i communityn, både på grund av sin unga ålder och viljan att förnya genren.

– Trolleri var ganska traditionellt på den tiden, säger Peter. 

De krokade arm nästan direkt och har sedan dess delat scen. Ett inte helt vanligt upplägg, många trollkarlar och magiker tycks snarare vilja ha allt ljus på sig.  

– Det har framför allt med tradition att göra. Men om vi tänker efter: magi är en av få underhållningsformer där man jobbar själv, säger Jonas. 

– Vi upptäckte snabbt fördelarna med att samarbeta. Tillsammans kan vi göra saker som jag inte kan göra själv. Ett plus ett blir tre på scenen. Man är också mindre sårbar som företagare, perioder då jag haft det jobbigt privat så har jag kunnat checka ut lite och Jonas har fått driva hårdare och tvärtom, säger Peter. 

År 2009 var Brynolf & Ljung med i svenska Talang och samma år vann de svenska mästerskapen i trolleri, vilket gjorde att de fick representera Sverige i VM i Kina, där de tog en silvermedalj. 

 – Då hamnar man i »trollerirullorna« och får nya jobb via det. Så efter det hade vi gig i Indien, Kina, Las Vegas och Paris.

Det verkliga genombrottet fick de i Britain’s got talent 2012, där de kom till semifinal. På hemmaplan gjorde de sig ett namn via sin egna tv-serie på TV4, där de trollade för svenska kändisar. 

Ni har gått igenom halva livet tillsammans: rest, jobbat, delat framgångar och motgångar. Vilka är ni för varandra i dag? 

– Peter är en av mina närmaste vänner, en omtänksam person med ett stort rättspatos, samtidigt som vi ses så mycket i jobbet att vi sällan umgås privat, säger Jonas. 

– Jag träffar ändå Jonas mer än min fru, säger Peter och ler. Det är klart vi har vuxit ihop. Vi har sett den andre få barn, växa in i den rollen, separera … Jag har ju en relation till Jonas barn och deras mamma och han till mina ex, säger Peter. 

Ja, hur är det egentligen att leva med en trollkarl? 

– Det är alltid projekt på gång, så det ligger väl prylar som kortlekar och Rubiks kuber framme. Och barnen vet att de alltid måste räkna alla kortlekar innan de spelar poker, för det saknas alltid något kort, säger Peter. 

Privat är duon inne i två helt olika faser av livet. Peter har kommit till perioden där barnen blivit större och det finns luft i livet.

– Vi var på semester för ett tag sedan där jag hann läsa fyra böcker. Det känns nytt. Och härligt. Och annorlunda. Det är dags att fundera på vad jag vill med nästa fas i livet, säger Peter. 

Jonas däremot är inne i en helt annan fas, där han börjat om med småbarnslivet tillsammans med sambon Evelina. När de bodde i New York föddes lilla Thea. Han säger att det var en rysare i sig. Länge gick det inte att få till en sjukförsäkring, så att barnet kunde födas i USA. 

– Alternativet hade varit att Evelina rest hem för att föda barn i Sverige med stöd av sin familj. Men tänk dig själv att inte få vara med på förlossningen, utan stå på scenen i en annan världsdel och showa. Vi hade också dragit i gång ett husbygge, som fortfarande pågår. Det är väl en klassiker: mycket på jobbet, bygga hus och få barn samtidigt, säger Jonas. 

Han erkänner sedan att det kanske inte bara är just nu som det pågår många saker i hans liv. Han är en sådan som oavsett fas i livet sällan sitter still i mer än 40 sekunder. 

– Jag drar i gång nya projekt hela tiden. Tidigare körde jag ståupp parallellt med trolleriet. Förutom husbygge gör jag nu kortfilmer. Målet är att göra tre kortfilmer och sedan min första långfilm. Det positiva är att det alltid händer saker i livet, det negativa är att tankarna aldrig slutar snurra. Jag vaknar varje natt och antecknar saker. 

På frågan om vad han gör för att återhämta sig svarar han att det är ett aber. 

– Men jag har hittat en grej som funkar: att baka surdegsbröd, det är en form av meditation. Så när jag vaknar vid femtiden på morgonen går jag upp och bakar bröd, säger Jonas. 

Peter, som bor i ett stort, gammalt hus i Tyresö, säger att trädgårdsarbete är hans paus i livet. 

– Slutmålet är att ha en lummig trädgård att sitta och njuta i, men det verkar alltid vara något som ska göras innan man kommer dit, säger Peter. 

Är ni lika bra på livet som på att jobba? 

– Vilken filosofisk fråga …, säger Peter. 

– Jag upplever att många människor önskar sig något annat men de tar ändå inte tag i saken. Jag tror på att regelbundet ompröva livet, lyssna inåt och inte stanna i det som inte känns bra. Därför är jag ganska tillfreds trots min rastlöshet. Det innebär inte att jag gör allt rätt, men jag förändrar saker, säger Jonas. 

– Som motsats är jag en ganska grundnöjd person. Det innebär inte att jag inte vill framåt, jag gillar förändring, men jag kan vara nöjd i nuet också, säger Peter. 

Så var ser ni er själva om tio år? 

– Jag hoppas att jag har ro att bo i huset vi bygger nu och inte får för mig att bygga ett nytt. Och jag är ganska säker på att vi fortsätter jobba tillsammans, säger Jonas. 

– Jag har fixat en verkstad hemma, så att jag kan påbörja flera projekt. Och vi har jobbat mer utomlands, säger Peter.  

The show must go on, som man säger. •

---

text: Linda newnham 
foto: morgan norman 
Fotoassistent: eric bäckman, sebastian sundlin
TACK TILL CIRKUS I STOCKHOLM, DÄR VI FOTOGRAFERADE