Fågel, fisk eller flora?
Naturens alla skatter i Enaforsholm

Vid foten av det majestätiska fjället Storsnasen ligger lilla Enaforsholm, en solgul fjällgård med historisk charm. Runt omkring breder en frodig grönska ut sig där det finns mycket att upptäcka. Gör en retromysig och tågnära fjällvandring bland exotiska dubbelbeckasiner, glittrande öringar och färgsprakande växter.

Nybruten järnväg banade väg för fjällturismen i Jämtland på slutet av 1800-talet. Tågvagnarna fylldes av förväntansfulla »luftgäster« som hade hört talas om den rena fjälluften, och vad den kunde tillföra deras hälsa. Fjällsemestrar och vistelser på pensionat var på modet för storstadens välbärgade familjer. Min fars morfar med fru hoppade också på det ångande tåget till fjälls. Några år efter sekelskiftet drev källarmästaren och kaféägarinnan från Östersund Pensionat Enaforsholm under somrarna.

Så reste turister förr och så reser vi nu, till fjällen, med tåget Östersund–Storlien. Upptäcktsresan började med en sökning efter ordet »fjällodling«, Enaforsholms Fjällgård dök upp på skärmen och nyfikenheten tog mig dit.

Bara 500 meter från Enafors station välkomnar fjällgården med ombonade rum, inredda och namngivna efter fjällvärldens växter och färger. Vi checkar in i Hjortronet, ett guldgult rum med en inbjudande atmosfär och utsikt över ån Enan. Middagsmenyn med lokala läckerheter är kärleksfullt sammansatt av nutidens värdpar Elinor Wiklund och Peter Jonsson. Genuint och hemtrevligt och mitt ute i fjällen känns det som att komma hem.

Sofie Werner viskar för att inte störa dubbelbeckasinerna, små som hamburgare dansar de exotiskt uppe på höjden. Plötsliga språng upp i luften och livligt flaxande med vingarna på sin tuva. Det bruna fjällriset vibrerar av snabba fåglar som kilar fram. Plopp-plopp, klapper, kvitter, pip, fladder – natten är inte tyst längre. Fjällheden bubblar av märkliga ljud, våra öron spetsas. Från scenen låter det som en orkester med kastanjetter, fingrar som spelar på plastkam, eller studsande pingisbollar?

Vi är ute på en unik nattvandring 730 meter över havet med fjälledaren Sofie Werner från Strövtåg som är specialiserad på naturturism. I hast packar vi upp kikare och kamera för att fånga fågeldansen i närbild. Mörka regnmoln gör det inte helt lätt att se kamouflerade, blixtsnabba små fåglar. Adrenalinet pumpar i kroppen när en av dem äntligen hamnar i fokus. Genom linserna ser vi att de märkliga ploppande ljuden kommer från beckasinernas långa näbbar som trummar. Beckasinhanarna leker och lockar med sina snygga dansnummer på samma spelplatser från år till år. Honorna sitter en bit bort, spanar och trånar under fjällbjörkarna.

– Dubbelbeckasinerna står för en av de grymmaste flygprestationerna i hela världen, berättar Sofie. De flyger nonstop i 600 mil från Kongo i Afrika till fjällkedjan. Med en snitthastighet på nästan 100 kilometer i timmen tar det bara 3–4 dagar.

Mitt i natten kommer regnet och fågelsymfonin tystnar. Frusna, men muntra fågelskådare checkar in på Grand Hotel, som det charmiga vindskyddet med spröjsade fönster kallas. Det är mörkt, trångt och mysigt men faktiskt ganska lite hotellstämning. Sofie häller upp te gjort på torkat älggräs. Het ånga ryker från termos och kåsor, glasögon och objektiv immar igen. 

Fjällripor knarrar, musöron slår ut på björkar, och vitsippor blommar utmed leden när vi vandrar ner från fjället till sängvärmen på fjällgården efter en udda naturupplevelse och en natt på fjället vi aldrig glömmer.

14-årige Love har fiskelycka och vevar in en öring redan vid andra kastet. På kroken fastnade en mindre stackare som fick simma tillbaka ut i ån, när fisken hugger är glädjen stor ändå. Är det nybörjartur? Hans pappa Anton Svedberg avslöjar att öringar hugger glupskt vid kläckningen av rocken, en insekt som är tillräckligt stor för att de ska bemöda sig att ta den. En annan favorit är elritsan, en småfisk som finns här i Enan.

Anton är en passionerad sportfiskare som ofta bor på fjällgården. Han drar gärna gårdagens fiskehistoria för oss och visar en bild på Love som nöjd poserar med sin fångst i närliggande ån Handölan, en stor glittrande Ånnsjö-öring på närmare tre kilo. 

Vattenfallet brusar storslaget i bakgrunden, vid fjällgårdens strand är strömmen lugnare, vadarbyxorna är på. 

– Öringarna här i trakten är av världsklass, det går inte att få finare fisk, ropar Anton till oss utifrån ån.

De branta klippformationerna vid forsen bakom storfiskarna imponerar med sin skönhet. Min dotter Jolie som är med på resan, njuter av solvarma stenar och svalkande fotbad vid Enans strandkant. Hela området visar sig vara fullt av upplevelser. Det svarta hålet i klippan leder till ett magiskt litet palats. En brunrandig, välslipad sal i kurviga former där vatten strömmat genom öppningar som leder in och ut i ån.

På våren forsar vattnet kraftfullt genom grottan men under årstiderna när vattnet är lågt kan man krypa in och sitta på en klippavsats, som i en hemlig oas. Folk har utforskat grottan i alla tider, gamla signaturer och året 1886 är ristat på stenväggarna. Säkert har även källarmästare Lönnborg, släktingen från sekelskiftet förundrats här före oss. En fascinerande plats. Och namnet: Drömmarnas grotta, passar perfekt!

Vid stranden ligger färgglada kanoter och väntar, en vedeldad bastu frestar vid ån, men vi traskar upp till husets reception och svalkar oss med glass i solgasset. Friska dofter och färger omger oss i trädgården när vi strosar genom grönskan, upptäcker nya växter och surrande insekter som surrar, hurrar, runt blommorna. Ett gammalt solur på stenblock pekar rostigt upp framför skogskant och fjälltopp. 

Fjällodlingen har lång tradition, på senare tid har Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, som äger fjällgården, anlagt försöksodling som visar upp vackra blommor, örter, träd och buskar. Daglilja, fjällsippa, fjällbrud, rosenrot, ormrot, hjortron, jordgubbar och många andra. I juni är det knoppar – i juli blommar det som mest. Fjällträdgården är unik med växter som klarar den tuffa växtodlingszonen 8. Här fanns omkring 80 olika träd och busksorter, 170 perenner samt ett 15-tal olika lök- och knölväxter tidigare år när trädgården var i full prakt.

Efter en kortare vandring på naturstigen runt Holmen kommer vi till ett fjällpinetum där internationella barrträd planterats på försök. Svenska rödgranar har fått sällskap av amerikanska, kanadensiska, ryska och japanska barrvänner. En fridfull vandring längs ån, där stor fisk hoppar när vi kommer in i sagolik fjällbjörkskog med skir försommargrönska. Värmen trycker när åskan närmar sig, lunchen på en bänk vid ån störs av envisa svidare, knott och mygg. Tonåringen viftar frenetiskt i luften och får bråttom att vända hem till fjällgården.

Åskan bullrar över fjällen så att strömmen går, regnet öser ner när vi dunsar ner inne i bibliotekets fåtöljer. Det anrika gamla Bergstenrummet med utsikt över fjället Storsnasen har antika möbler och men också nya sköna soffor att sjunka ner i. Gigantiska oljemålningar från en annan tid, målade av den tidigare ägaren A.W. Bergsten, höjer atmosfären som sitter i väggarna. Motiv med fjällnatur och djur, präglade av grosshandlaren, konstnären, fotografen, jägaren, fiskaren, vandraren – han som levde i jaktvillan vid fjällets fot.

Gäster från stugor, vandrarhem och rum samlas till middag i matsalen med panoramautsikt och fjällträdgårdens blommor på borden. Pensionatskänslan är på topp och vi njuter av öring från Ånnsjön, fisk inlagd i träättika enligt gammalt recept från Norge. Buffén är en smakupplevelse: tjälknöl på älg med hemodlad potatis i gratängen och många läckra tillbehör.

Peter brygger lokalt öl, med det passande namnet Handöl som han tappar upp från fat och serverar i glasen. Av den kornmalt som blivit över från bryggningen blir det hårt bröd med härlig crunchighet som Elinor bakar. Som avslutning serveras vi varm hjortronsylt, vaniljglass och hembakade rullrån. En hemtrevlig festmåltid som rundar av våra fina fjälldagar i Enaforsholm.  

Trötta och nöjda blickar vi ut genom tågfönstret när fjällen minskar i storlek bakom oss. Vi är på väg hem, fyllda av klar luft och fjällkänslor från högre höjd över havet. Lutar oss tillbaka i stolarna, slumrar en stund och drömmer om nästa äventyr bland fjälltoppar och myggvisor. Precis så reste turister förr och så reser vi också nu, från fjällen, med tåget Storlien–Östersund. •

---

Text och foto: Marie Birkl