»Glöm och gå vidare«

Johan Ulveson är en mästare på att balansera allvar och absurditet. Med en fot i dramat och den andra i komiken fortsätter skådespelaren att utforska livets stora frågor – i höst gör han det i Sigge Eklunds nyskrivna pjäs Bolero på Intiman. 

Den kommande uppsättningen Bolero som du spelar i är ett kammarspel, vad innebär det? 

– Dramat vi spelar upp är väldigt koncentrerat, man flyttar sig inte, utan är i ett och samma rum under hela urladdningen. 

Pjäsen kretsar kring en uppgörelse där fyra familjemedlemmar har lika många perspektiv på vad som är sant. Vem äger sanningen om ens liv? 

– Det är en spännande fråga, för vi är ju individer. Man kan ha varit med om en situation tillsammans, men är ändå ensam om sin upplevelse. Ja, fyra personer kan ha fyra olika erfarenheter där ingen nödvändigtvis är fel. Men i en familj kan det bli väldigt infekterat. 

Kan sanningen, hur man ser på sin familj och uppväxt, förändras med åren? 

– Absolut. Dels blir man mer förlåtande mot sina föräldrar när man själv får barn, för man inser hur svårt det är att göra rätt. Men också för att det förflutna kommer tillbaka till en när man blir äldre. Det dyker upp i bilder, minnen och frågor om varför det blev si eller så. Personligen var jag tidigare inte alls intresserad av det förflutna. Jag har varit väldigt osentimental i relation till min egen historia och tänkte framåt. Men till slut kommer det till en vare sig man vill det eller inte, både i vaken- och drömtillstånd. 

Oavsett vad du spelar för roll så finns det en gnutta komik i det du gör. Varför är det så? 

– Om man ska beskriva människan på något rimligt sätt så finns ju humorn där, i alla våra brister och dumheter vi gör. Brutalitet och svärta bor ofta vägg i vägg med humorn. 

I vår oroliga samtid, vad har humorn för betydelse i dag? 

– Människor längtar efter att skratta, det märker vi när vi spelar Scalarevyn. Det är som att folk blir ännu mer skrattiga. Det är väl en form av eskapism som vi inte överlever utan. 

Och vad har humorn för betydelse för dig? 

– Humorn är en nödvändig ingrediens i min vardag och ett smörjmedel i samtal. Den kan också ge mig nya perspektiv på livet, få mig att se saker från ett annat håll. Ibland på ett sätt som överraskar och gör det lättare att andas. 

Du har gjort alltifrån klassiker som I väntan på Godot på Dramaten, sju julkalendrar till Parlamentet. Var känner du dig mest hemma? 

– På teaterscenen, det är mitt grundjobb, mitt hemma. Även om jag tycker om att olika genrer befruktar varandra. 

Under en period arbetade du tätt ihop med Povel Ramel, vad lärde du dig av honom? 

– Det viktigaste var att han såg mig, sade att jag var begåvad och bekräftade att jag dög, vilket var viktigt för mig för jag hade inte så stort självförtroende. Sedan hade han en oerhörd förmåga att njuta av saker: gå på krogen, ta sig en god drink, eller faktiskt njuta av den cigg han rökte. Vänstern på den tiden var ganska spartansk och rigid, snål med vad man fick tillåta sig, så det var skönt med Povel som hade en helt annan inställning till livet. 

Nämn en egenhet du har? 

– Jag avskyr bruna kuvert. Lägger dem helst i en låda, stänger och hoppas att problemet därmed ska vara över. Så jag är väldigt tacksam över appar som Kivra. 

Har du något lifehack som förenklar tillvaron? 

– Glöm och gå vidare. Jag tycker mig vara ganska hyfsad på det. 

Men du är inte bara rolig, utan även orolig. Berätta!

– Ja … Jag tycker det är svårt att vara nöjd. Jag funderar jämt på vad jag kunnat göra bättre. Jag är också orolig för de närmaste och hur det ska gå för dem. Och jag har svårt att känna ett lugn i saker, vilket väl är kärnan i oro. 

Vilken är den vanligaste missuppfattningen om dig? 

– Att man som komiker alltid är rolig, vilket inte är fallet. •

---

johans TÅGRESA

1 eller 2 klass? 

»Helst 1 klass.«

Lugn kupé eller vanlig?

»Jag väljer sällan lugn kupé, men fattar samtidigt inte folk som sitter i långa telefonsamtal på tåg och pratar högljutt. Lägg av, säger jag!«

Åka i rätt riktning eller inte?

»Jag åker helst framlänges, men lider inte av att åka baklänges.«

Sysselsättning på tåget?

»Läser och lyssnar någon podd från Sveriges Radio.«

Fikar på resan?

»Ja, kaffe och bulle.«

---

text: Linda Newnham