”Svensk humor känns lite 90-tal”

Jonathan Rollins bytte flygledartornet mot standupscenen – och tur är väl det. I höst är han aktuell med en show där han testar hur humor mycket vi svenskar egentligen tål.

 

Vad är skillnaden på amerikansk och svensk humor?
– Den amerikanska är lite vassare och fräckare. Här känns humorn mer… daterad, lite 90-tal. Svensk humor är ofta tramsigare och tryggare. Därför tonar jag ner mig själv lite när jag uppträder i Sverige.

När insåg du att du är rolig?
– Svaret är lite mörkt. Jag hade en mamma som var hård och kontrollerande. Men hon gillade att skratta, så jag lärde mig tidigt att om jag fick henne att skratta, slapp vi barn råka illa ut.
– Sedan hade jag en lärare som såg min talang och tillät mig dra skämt på lektionerna ibland.

Vad är det märkligaste med svenskar?
– Att ni gärna lyfter fram hur socialt kompetenta amerikaner är, tycker det är härligt – men sedan drar ni er ändå tillbaka in i ert skal.

Mest oväntade giget?
– När jag var ny som komiker gjorde jag många företagsjobb. Ett visade sig vara på en fritidsgård med nioåringar, vilket jag inte fått veta i förväg. Så där stod jag och drog skämt om en prostataundersökning. Det blev lite märkligt, men några barn tyckte ändå det var kul – troligen för att de inte förstod.

Hur har din stora släkt präglat dig?
– Jag tog med barnen på ett släktkalas för ett tag sedan. Vi var 200 personer! Så många att vi kan ha talangshow och allt. Jag har inte ens full koll på alla, men är det en äldre kvinna kallar jag henne ”aunt”, är det någon i min ålder säger jag kusin. Släkten är en ständig källa till nya skämt.

Vad har barnen lärt dig?
– De har fått mig att reflektera över mitt eget föräldraskap. Hur det var för mig som barn, och saker jag inte vill upprepa. Det är viktigt för mig att mina barn vet att jag älskar dem, inte för att jag borde, utan för att jag faktiskt gör det.

Oväntad talang?
– Jag kan freestyle-rappa. Som ung tävlade jag i det, och det har jag nytta av i standup. Du måste kunna prata om en sak, samtidigt läsa av publiken och fundera på vad du ska säga härnäst.
– När jag jobbade som flygledare var det faktiskt likadant: att tänka på flera saker samtidigt och alltid ligga steget före.

Guilty pleasure?
– Reality-tv, som Love is blind. Deltagarna är modiga. Och det är kul när de snygga plötsligt inte kan leva på sitt utseende utan måste börja gräva lite djupare.

Vem ringer du först när något stort händer?
– Min fru Sandra. Mina syskon. Och min bästa vän Amat. Jag gillar att prata i telefon, jag är old school på det sättet. Jag ringer många samtal varje dag. Sandra och jag pratar säkert tre–fyra gånger om dagen.

Tre appar du inte kan vara utan?
– Tinder… skojar! Men Instagram, för jobbet. Sedan Swish och Bank-id, för min fru har ofta swish-önskemål.

---

Jonathans TÅGRESA

1:a eller 2:a klass?
– 1:a. 2:a klass är lite hit or miss. Men till Uppsala spelar det ingen roll.

Tyst kupé eller inte?
– Inte! Jag älskar att prata i telefon. Du skulle ha hört min svägerskas garv i luren när jag hamnade i tyst kupé av misstag och folk bad mig hålla klaffen.

Åka i rätt riktning eller inte?
– Spelar ingen roll.

Sysselsättning på tåget?
– Jag lyssnar på poddar eller klipper podd. Eftersom det är svårt att prata i telefon (trots att jag försöker) blir tåget en bra tid att jobba.

Fikar du på resan?
– Gärna en öl och en påse lantchips. Men jag gillar faktiskt SJ:s mat, deras laxbowl är riktigt bra.

---

text: Linda Newnham FOTO: EVYN REDAR