»Alltid varit beredd
på att livet är till låns«

Med journalistens skärpa tar Karin Magnusson oss med in i romanens värld. I sin kommande debutroman Stockholmsvitt skriver hon om drömmar som spricker – och vad som händer när livet inte lyder manus.

Du har skrivit en bok om hur livet inte blev som man tänkt sig. Berätta. 

– Jag ville skriva om en människa som verkligen försöker göra allt rätt, men glider längre och längre ut. Han följde sådana råd som om man bara anstränger sig tillräckligt hårt eller drömmer tillräckligt stort kan man lyckas. 

Och vad tror du: Hur väl stämmer det där snacket? 

– Hur det går för en beror mycket på omständigheterna, tror jag. Ingen berättar riktigt för huvudpersonen Stefan hur han ska göra när han drar i gång sin målerifirma. I kontrast till personer som kommer från familjer där det är självklart att man tar hand om varandra och bereder vägen på ett annat sätt.  

Berättelsen visar hur lätt man kan trampa snett i livet och bli ganska ensam. Hur tänker du kring det? 

– Jag har alltid uppfattat livet som väldigt skört och varit beredd på att det är till låns, att det vi lever i är en lycklig omständighet. Jag har haft turen att få leva väl, har skapat mig ett liv som jag är tacksam över, men jag ser det inte som någon självklarhet. 

Vad har du själv för relation till ensamhet? 

– Ensamheten är existentiell. Vi kan ha nära och viktiga relationer, men jag tror livet blir svårt om man inte står ut med sig själv, det är den enda person man alltid har med sig. 

Om du fick möjlighet att träffa ditt 25-åriga jag, vad skulle du ge henne för råd? 

– Att inte vara så självkritisk, vilket är ett grundläggande karaktärsdrag hos mig. Jag är i och för sig förtjust i folk som är självkritiska, de gör enligt min uppfattning mer intressanta saker. Men det hade varit bra för mig att ibland ta lite lättare på saker. 

Du är väldigt rak och tydlig i ditt jobb. Hur är du privat? 

– Jag är rak även där. Fördelen är att det går snabbast, man får saker gjorda, haken är väl att man måste säga saker med ett leende så att folk inte tar det på fel sätt.  

Du har som jobb att ställa frågor. Är du lika nyfiken på människor i andra sammanhang?  

– Ja, jag är en mycket användbar gäst på så sätt. Du kan sätta mig vid vilket idiotbord som helst, och jag kan få i gång samtalet. Jag kan konversera med en vägg om så är, det är en av mina superkafter. Det är fantastiskt att få lära känna personer och lyssna på vad de har varit med om. 

Hur hanterar du laddade lägen, som konflikter och dålig stämning? 

– Jag tycker inte alls om dålig stämning, det är djupt obehagligt. Nej, jag är inte konfliktdriven för fem öre. Kan faktiskt inte tänka mig något värre än att gå runt och ha tvister med folk. 

Vilken är din främsta levnadsregel? 

– Vet inte om det räknas som levnadsregel, men att träna regelbundet. Det är ett sätt att hålla stressen i balans och psyket i form. Jag gillar att konditionsträna, springa utomhus och att köra intervaller i värmesal. Däremot är jag stel som en pinne och usel på yoga. 

Morgonpigg eller kvällstrött? 

– Morgonpigg, vilket är tur med tanke på mitt jobb i SVT:s Morgonstudion. Jag är en värdelös kvällsmänniska och brukar säga till mina barn att inga känslor efter 20.00 räknas. 

Vad spenderar du helst pengar på? 

– Vad spenderar jag INTE pengar på? Vanliga tjejgrejer, som mitt hår och kläder. 

Och vad sparar du in på? 

– Numera går jag sällan ut och äter för jag blir så irriterad på de korta sittningstiderna. Jag umgås gärna med folk, men helst hemma. 

Är du tidsoptimist eller punktlig?  

– Jag har ett väldigt svenskt förhållande till tid – är superpunktlig. Dels är det en läggningsfråga, dels är jag också van att jobba efter ett körschema. Så har man sagt klockan sju, så är det prick sju som gäller. •

---

karins TÅGRESA

1 eller 2 klass? 

»Oklart.«

Tyst kupé eller vanlig?

»Tyst. Det är skönt att få vila i sina egna tankar ibland.« 

Åka i rätt riktning eller spelar det ingen roll?

»Spelar ingen roll. Jag blir aldrig åksjuk.«

Sysselsättning på tåget?

»Löser sudoku i mobilen eller läser en bok.«

Fikar på resan?

»Absolut! Det är en oerhörd besvikelse om det inte finns någon bistrovagn på tåget. Då bryter jag ihop, haha.«

---

text: Linda Newnham