Biodling med flera dimensioner 

Man behöver inte ha egna bin för att bli biodlare. Nu erbjuder flera biodlare sina kunder att bli andelsbiodlare och därmed få lära sig mer om produktionen, stötta och bidra till livsviktig pollinering. Just så driver Eva och Lina Norrsell sin verksamhet Linas och Binas i Sillaröd i Skåne.

Det surrar dovt när Eva Norrsell öppnar luckan till bikupan. På andra sidan glasrutan – som gör det möjligt att kika in utan risk att bli stucken – jobbar bina frenetiskt. I kryddväxtplanteringen intill är surret ännu mer påtagligt. Mellan salvia-, oregano- eller anisisopblommorna flyger honungsbin, humlor, fjärilar och andra insekter kors och tvärs som vore det en buffé där det gäller att äta så mycket som möjligt på kortast tid. Faktum är att trädgården vi befinner oss i är som ett enda stort smörgåsbord, skapat för bin och vilda pollinatörer.

– Här är en blandning av ogräs, växter som självsått sig och sådant vi planterat för att det ska blomma under hela sommaren och locka olika typer av insekter, säger Eva Norrsell. 

Tillsammans med dottern Lina Norrsell driver hon biodlingen Linas och Binas i byn Sillaröd i nordöstra Skåne. 

Allt började 2006, när Lina skaffade sina första två bisamhällen. Biodlingen var från början tänkt som en hobby, men eftersom hon behövde hjälp med pollineringen på den äppelodling som hon då drev utökade hon antalet bisamhällen. Även intresset växte, så Lina gick en tvåårig yrkesutbildning i biodling och bestämde sig för att satsa helt på att odla bin. Det är något hon aldrig har ångrat.

– Jag trivs väldigt bra med att vara nära naturen och följa årets växlingar. För mig är det avkopplande att jobba med bin eftersom det är naturen som styr. Jag har ingen möjlighet att påverka naturens gång eller skynda på arbetet. Det finns också en spänning i att det ena året inte är det andra likt och att honungen blir olika från år till år beroende på vädret och vilka växter som har blommat. 

I dag driver Lina och Eva – som tidigare drev ett marmeladkokeri – företaget tillsammans. De har runt 80 bisamhällen som är utspridda på tio olika platser i närområdet. Kuporna är placerade på en blandning av Kravcertifierade odlingar, skogar, ängar och åkermarker, allt för att få olika karaktärer på honungen.

– Honungen får smak av de blommor som växer i närheten. Vi skickar den på analys för att vara säkra på vilka blommor bina har samlat nektar från, säger Lina medan vi fortsätter genom trädgården, som är öppen för allmänheten och ligger omgiven av hästhagar och en damm.

Här och var finns skyltar med information om biologisk mångfald och vad enskilda kan göra för att bidra till att öka mångfalden i naturen, som att låta maskrosor och annat ogräs få vara, anlägga en pollinerarvänlig äng och skapa högar med exempelvis kvistar och sly där igelkottar kan bygga bo. Att det senare har effekt får vi ett tydligt bevis på när vi nästan kliver över en liten igelkott.   

– Vi har flera igelkottar här, förmodligen eftersom det finns gott om boplatser och ställen där de kan gömma sig, säger Lina.

Det finns också bostäder för insekter i form av så kallade insektshotell av borrade trädbitar och torra, ihåliga vasstjälkar. Flera hål har murats igen, vilket betyder att ett bi eller någon annan insekt har checkat in.  

– Många tror att de måste skaffa egna bin för att rädda världen, men det är inte i första hand honungsbina som är hotade utan vilda bin och pollinatörer, säger Eva Norrsell. Alla kan göra en insats för dem genom att till exempel inte städa för mycket i sin trädgård eller sätta upp ett insektshotell. 

Ett sätt att bidra till de tama binas fortlevnad är att bli andelsbiodlare, vilket innebär att man får vara med och ta del av honungsskörden och lära sig mer om arbetet som biodlare, samtidigt som man är med och bidrar till ökad biologisk mångfald och ger biodlarna större ekonomisk trygghet. En vinst för alla inbladade, med andra ord. 

– Våra andelsbiodlare får vara med på en bisafari och smaka honung direkt från kupan på försommaren och i slutet av sommaren får de vara med när vi slungar honung, berättar Eva.

Dessutom får de en andel av skörden, närmare bestämt två kilo honung med en blandning från sommarens olika skördetillfällen. Däremellan får Linas och Binas runt 65 andelsägare nyhetsbrev med uppdateringar om vad som händer i bigårdarna.

– Kontakten med andelsägarna är väldigt stimulerande, det är många som är intresserade och ställer frågor. Dessutom är det en trygghet att veta att vi får honungen såld redan på förhand, säger Lina.

Bland grönsaksodlare har andelsodling varit populärt i flera år. När Lina och Eva bjöd in sina första andelsägare 2019 var det ingen stor företeelse bland biodlare, men i dag finns flera biodlare runtom i landet som har tagit efter.

– Det är ett fint sätt att komma i kontakt med kunderna och få egna ambassadörer, säger Eva. 

Vi avslutar vandringen i gårdsbutiken, som ligger i en röd ladugård. Här finns även ett självbetjäningskafé, ett litet bibliotek med birelaterade böcker och bilder som visar hur honungen slungas. Här finns även ett inramat diplom för Årets svenska honungsbutik 2024, eftersom Linas och Binas utsågs till segrare i kategorin Honungsdestination.

– Vi har alltid haft en vilja att förmedla kunskap, säger Eva. Tanken med trädgården är att besökarna ska kunna komma när de vill och gå en kunskapsvandring på egen hand. 

I gårdsbutiken finns även en liten provsmakningshörna med möjlighet att jämföra de olika sorterna. Här finns till exempel bärnstensfärgad, nyslungad och flytande sommarhonung, ljus klöverhonung och fast honung av nektar från hallon och björnbär. 

– Den honungen som säljs i mataffären består ofta av en blandning av olika sorter, så för många blir det en aha-upplevelse när de får smaka på olika sorter och inse hur olika honung kan smaka, säger Eva. De sorter som kommer senare på sommaren, som backtimjan och ljung, är mer komplexa, medan den tidiga rapshonungen är ganska mild.

Om några veckor ska mor och dotter slunga sommarens sista honung, som har smak av ljung.

– Det är en av mina favoriter, säger Lina. Den får vi inte varje år eftersom den kräver specifika väderförhållanden, men eftersom omständigheterna har varit gynnsamma i år ser det ut att bli mycket av den. 

– Smaken påminner om karamelliserat socker och vanilj. Dessutom lär den vara extra hälsosam. Studier har visat att ljunghonung har samma egenskaper som nyzeeländsk manukahonung. 

Se där, ännu en anledning att göra en insats för ökad biologisk mångfald – och kanske bli andelsägare. •

---

text: Annika Goldhammer foto: emma mattsson