»Det männen dyrkade var en roll«

Det betydde mycket för den svenska gayrörelsen att Christer Lindarw tog dragshowkulturen ut ur garderoben. Från starten med After Dark 1976 har han tagit underhållnings-formen från undangömda källarlokaler till finrummen, ut på de stora krogscenerna och in i Melodifestivalen. Nu fyller mannen som korats till Sveriges vackraste kvinna 70 år och ser fram emot mer tid för kalas, resor och själva livet.

Kolla, kolla, där är Danny i Bonusfamiljen”, säger småtjejerna i köpcentrumet Fältöversten i Stockholm, och pekar på Christer Lindarw. 

– Det är lusigt, för det är egentligen sedan jag fick en roll i Bonusfamiljen som jag blir igenkänd på det här sättet. Den rollen var lite läskig att göra i början, för trots att jag har gjort tusen roller på scenen så har det ju alltid varit som kvinna. Här skulle jag nu leverera som ”mig själv”, säger Christer Lindarw och går och beställer sig en kaffe och leverpastejmacka. 

I hela sitt vuxna liv har Christer Lindarw stått på scenen i kvinnokläder, och flera gånger utsetts till Sveriges snyggaste kvinna. För när kvinnorna kastade sina behåar på 70-talet plockade Christer Lindarw upp dem, drog på sig korta kjolar och beströdde kroppen med paljetter. 

– Feminister tyckte att vi förnedrade kvinnor, men för oss var det egentligen ett sätt att få stå på scenen – att det blev dragshow var lite av en slump. Fast jag tycker heller inte att vi gör dragshow, utan show med drag. 

En lyckad slump skulle det visa sig. Gruppen After Dark kom att bli en institution i svenskt nöjesliv. År 2017 satte de upp sin avskedsshow This is it. 

– Jag längtade efter att få vara lite ledig, kunna resa och gå på kalas. Jag har ju jobbat när andra har umgåtts, och kände att det var dags att owdla mina vänskaper igen. 

Men nu har ni middagsföreställningen Club After Dark på Vasateatern, vad hände med ert tack och hej? 

– Jag kände att ingen riktigt tog över stafettpinnen, och det vi gör behövs fortfarande i nöjeslivet. Den här gången står jag inte själv på scenen, utan är producent. Men jag är där nästan varje kväll och går runt och pratar med folk. Jag får höra så många historier. Som den äldre damen som berättade att hon som ung gick på vår klubb, senare tog hon med sin dotter på en show, och nu kom hon med dottern och barnbarnet. 

Klubb After Dark, som 1976 öppnade på David Bagares gata i Stockholm och snabbt blev ett inneställe, har betytt mycket för gayrörelsen. Det här var nämligen ingen suspekt undangömd källarlokal, hit kunde man ta sina jobbarkompisar och sin mamma. Det kom tjejgäng från förorten och dansade med affärsmän, utländska celebriteter och bögar. 

– Fast jag tror att klubben betydde ännu mer för strejta. Det fanns så många fördomar på den tiden, men hos oss fick man se att bögar inte var äckliga män som stod och runkade i buskarna. Vi hade visserligen ingen politisk agenda, vi var glada ungdomar som gjorde vår grej, men i efterhand har jag förstått att det blev effekten.  

Christer Lindarws karriär har varit en resa genom ett samhälle som förändrats mycket. De gjorde entré i plymer och paljetter i ett Folkhemssverige där ingen kändis ännu var öppet gay. Ja, klubben öppnade faktiskt tre år innan Socialstyrelsen tog bort sjukdomsstämpeln på homosexualitet. Så hur vågade Christer, Lasse Flinckman och de andra i After Dark-gänget göra detta? För Christers del hade det delvis att göra med barndomen i Eskilstuna, med den unga ensamstående mamman Vivi-Anne, som blev lämnad redan under graviditeten. I många år bodde mamma och son i en etta med kokvrå, där Vivi-Anne försökte att få slantarna från kontoristlönen att räcka till. 

– Jag hade turen att växa upp i ett samhälle präglat av jämlikhet och solidaritet, annars hade jag exempelvis aldrig kunnat gå mina utbildningar. Så jag är och förblir socialdemokrat, som tycker att det är viktigt att betala skatt. 

Christer hade en klok mamma som lät sonen odla sina sidor. Redan på dagis älskade han att klä ut sig och showa, ”det fanns en liten exhibitionist i mig redan då”, och vid 11 års ålder sydde han sina första blommiga byxor. 

– Mamma kände aldrig att hon riktigt dög i relation till min mormor. Därför bestämde mamma sig tidigt för att bejaka mig fullt ut. Hon gav mig känslan att allt med mig, även det som stack ut, var bra. 

En annan faktor var att han gick i samma klass från ettan till nian, och även om Christer var en lite udda figur som hellre åkte konståkning med tjejerna än spelade bandy med killarna, så hade klasskompisarna känt varandra sedan de var små och lärt sig gilla Christers roliga timmen-talang. 

– Om några äldre killar kom fram och stöddade sig klev grabbarna i klassen alltid emellan och sade ”ni rör inte Christer, han är vår vän”. De skyddade mig. Visst är det fint. 

Din pappa återkom till familjen under dina tonår och gifte sig med din mamma när du var 17, men saknade du en pappa under din uppväxt? 

– Nej! Jag tyckte snarare att det verkade vara jobbigt att ha en pappa. Jag kunde linda både mormor och mamma runt lillfingret och fick köpa byxor som var moderna, som många pappor sade nej till. 

Drömmen var att bli kläddesigner, så direkt efter gymnasiet flyttade Christer till Stockholm för att gå Tillskärarakademin och sedan Beckmans. På en omvända roller-maskerad upptäckte Christer Lindarw och Lasse Flinckman hur roligt det var att klä ut sig till tjejer. De upptäcktes och fick sätta upp en liten show, som drog så mycket folk att klubb After Dark snart föddes. Han säger att populariteten hängde samman med tidsandan. Det här var strax efter 68-rörelsen och dess flower power-inställning. Det fanns också kändisar som David Bowie och Freddie Mercury, med könsöverskridande uttryck. 

– Det var en glad, välkomnande period, där androgynitet och bisexualitet sågs som något spännande. Skinheadsen hade ännu inte kommit, de vi möjligen var rädda för var raggarna. 

Ändå duckade du länge frågan om du var gay. Först 1996 kom du ut i Månadsjournalen. Varför? 

– Lasse var hårdare i sin åsikt än jag. Han sade att för det första har ingen annan att göra med vem vi går i säng med, och för det andra ville vi bli uppskattade för det vi gjorde, inte vilka vi var. Dessutom fanns det redan så många fördomar om feminina bögar, så det hade varit dumt om de första som trädde fram var män i kvinnokläder. 

Vad tycker du om dagens tidsanda, där vissa politiker menar att transor inte ska få läsa sagor för barn och upprättandet av gayfria zoner i Polen? 

– Nu tror jag visserligen att det är skillnad på Sverige och Polen, men det är fruktansvärt att se högerauktoritära krafter ta mark. Det visar att vi inte kan ta vårt samhälle för givet, vare sig homosexuellas frihet eller den allmänna demokratin. 

Redan 1978 sände SVT deras show. De tog visserligen in extrapersonal till klagomuren, men Christer berättar att de flesta som ringde ville veta var man kunde köpa biljetter. 

– Initialt var nog många där ute i stugorna motståndare och tänkte att det var ”äckligt” med karlar i klänning. Men vi har aldrig bara haft snygga dansnummer, utan mycket humor, och snart såg de väl något som fick mungiporna att åka upp. 

Det tog inte lång tid innan After Dark-gänget gått från farliga till folkliga. Så under några år levde de livets glada dagar, med discokulor, supernova, och världskändisar.  

– Kändisarna kom till oss efter filmpremiärer och spelningar. Lou Reed satt en hel natt i vår loge och drack whiskey, till slut fick vi kasta ut honom. Grace Jones och Roger Moore var också där, och Elton John blev vi vän med. Han hämtade oss i limousin och bjöd på middagar. Det var väldigt roligt. Jag introducerade Elton för ett av mina ex, som han sedan var ihop med i ett år. 

Hur var det för dig att få uppskattande blickar som en tjej? 

– Underbart! Från att ha varit en liten smal kille från Eskilstuna och sedan inte särskilt populär i gaykretsar heller, för där vill man ofta ha manliga män, fick jag nu uppleva att skitsnygga karlar började flirta med mig. Det var jättehärligt, och jag ska erkänna att jag utnyttjade det. En del av dem hade nog en nyfikenhet på gaylivet, och kände att det inte var så farligt att testa med mig, för det var nästan som att gå hem med en tjej. 

– Och karlar är ganska dumma i huvudet när de har fått några glas innanför västen. Det är som att de inte kan skilja på vad de ser och vet, instinkten är så stark att de inte kan stå emot. Fast vad de dyrkade var ju en roll. 

Han säger att det på sätt och vis var det dumt att gå efter de strejta killarna, för kärleksäventyren blev sällan långvariga, i grunden var männen heterosexuella. 

– Det kan vara en av anledningarna till varför jag är ensam i dag. 

Ja, hur kommer det sig att du som varit så uppvaktad ofta har varit singel? 

– Dels är jag lite av en ensamvarg, dels strulade jag också bort några relationer. Jag hade svårt att vara trogen och tänkte att gräset var grönare någon annanstans. Länge brydde jag mig inte, men nu kan jag tänka att det hade varit trevligt att ha någon att bli gammal tillsammans med. 

Han säger att han ofta fått höra att han måste gå i gång på att klä sig i kvinnokläder. Men själv beskriver han det snarare som att sätta på sig en mask, likt clownen som sätter på sig sin näsa. 

– Den som tror det är en njutning att klä sig i trånga korsetter och danstrikåstrumpor kan testa själv. Fast det är intressant det här med könsroller, hur kvinnor kan klä sig i kavaj för att få högre status, men det finns ett tabu kring att som man omfamna det kvinnliga. Därför blir jag glad när jag ser en yngre generation killar ute på staden som inte är rädda för att måla naglarna eller ha kjol. Ibland kommer jag på mig själv att dra efter andan och tänka ”hur vågar de”, skrattar han. 

Disco och lättja byttes i början av 80-talet mot svarta rubriker och skräck för aids. Christer och hans vänner vandrade genom dödsskuggans dal. 

– Det var som att dra ner en järnridå för hela gaykulturen, klubbarna åkte in i sina gränder igen. 

Och mitt i detta, 1984, var After Dark på turné i San Francisco – gaykulturens Mecka. 

– Vi bad killarna i gruppen att inte gå ut och partaja och ragga, men två av dem gjorde det ändå. Båda fick aids och dog. 

Så många vänner och bekanta kom att dö att Christers mormor en gång sade att ”du har gått på fler begravningar än jag”. På vännernas kransar skrev de ”This is it”, som en referens till vinjetten för gruppens bejublade extranummer. 

– När folk var som mest rädda under pandemin, kände vi äldre bögar att ”ni har inte varit med om någonting”. Då på 80-talet var vi livrädda med all rätt. Att bli smittad innebar en säker död, ändå var det inga regeringar som skyndade till vår räddning. Utvecklingen kunde ha stoppats om Ronald Reagan och andra av världens dåvarande ledare hade tagit tag i saken. 

På frågan om hur det kommer sig att han själv klarade sig undan sjukdomen, säger han att det kan hänga samman med att han framför allt drogs till strejta killar. 

– Fast mest handlade det om tur. Många som smittades fick viruset innan det var känt. 

Traumat var så starkt att han liksom många stängde av känslomässigt – som en överlevnadsmekanism. Det var först när Christer såg Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar-svit som allt sköljde över honom. 

– Jag levde mig tillbaka så starkt, tårarna ville aldrig ta slut. Men det var bra att få gråta, för jag upptäckte jag att jag inte hade sörjt ordentligt. Sedan dess kan jag prata om de här killarna på ett annat sätt, minnas våra glada stunder och allt roligt vi har haft. 

Många finns också kvar – människor han skrivit historia tillsammans med. En del kommer och firar hans 70-årsdag i mars. 

– Vid 50 fixade kompisar en överraskningsfest, men när jag fyllde 60 hade jag inget firande, för det var precis när mamma låg för döden. Därför vill jag ha kalas nu, kanske blir det mitt sista stora. 

Hur känner du inför att fylla 70? 

– Jag är ju samma person som tidigare, även om siffran tydligt pekar på att jag befinner mig i nedförsbacken. Och kroppen tar ingen hänsyn till att jag vill vara ung och fräsch, den har ju en egen nedbrytningsprocess oavsett hur jag tränar och håller på. Å andra sidan har jag för första gången mer tid att leva, resa och göra saker, vilket jag ser fram emot. Det vore ju synd att efterskänka allt till Allmänna arvsfonden.

Nej, någon ordinär pensionär lär Christer Lindarw inte bli. För varför överge sin inre primadonna? •

---

christers viktiga stationer i livet

---

1953
Föds i Eskilstuna den 3 mars. Pappa Bert lämnar familjen under graviditeten och Christer växer upp med mamma Vivi-Anne, i en etta med kokskåp. 

1972
Flyttar till Stockholm, går sömnadsskola och sedan Beckmans och kommer ut för kompisen Benny och även sin mamma. 

1975
Går på en maskerad med temat ”omvända roller” och inser hur roligt det är att klä ut sig till tjej. 

1976
Tar examen från Beckmans. Börjar showa på Shazam tillsammans med Lasse Flinckman. Samma höst öppnar de klubb After Dark. 

1977
Gör dragrollen som drottning Silvia på Oscarsteatern med kungaparet i publiken. Efteråt räcker Christer över en ros till Silvia, vilket förevigades i en bildklassiker av två drottningar.

1978
SVT visar After Darks show. Christer får en puss av David Bowie när de träffas efter en spelning. 

1980
After Dark får sitt stora genombrott med showen Förför Sverige i tiden på Hamburger Börs.   

1983
Konflikten mellan Christer och Lasse startar och Lasse Flinckman hoppar av After Dark. Aidshysterin sprider sig i Europa samtidigt som After Dark gästspelar i Madrid.

1984
Bor i San Francisco och kör showen The Swedish Night Club Sensation. I Sverige dör den förste av After Dark-kollegerna Roger Jönsson i aids.

1985
Designar och syr den ikoniska klänningen som Lill Lindfors tappar på scenen i Eurovision Song Contest. 

1986
Tioårsjubileum med After Dark, där Lasse Flinckman återkommer. Samma år går kollegan Timo går bort i aids. 

1999
Tar emot QX-galans första hederspris. 

2004
Uppträder i Melodifestivalen med La dolce vita och en ny yngre publik upptäcker After Dark. 

2013
Mamma Vivi-Anne går bort. 

2016
Lasse Flinckman går bort. Christer ger ut boken This is My Life.

2017
Sätter upp After Darks avslutningsshow This is it. 

2019
Får rollen som Danny i tv-serien Bonusfamiljen, som blir en tittarsuccé.

2022
After Dark återuppstår med en middagsshow på Vasateatern i Stockholm under namnet Club After Dark.  

2023
Fyller 70 år den 3 mars.

---

text: linda newnham  foto: magnus ragnvid