”Jag är manual-dyslektiker”

Hon kallar sig själv ”manual-dyslektiker” men har ändå lyckats skruva ihop 25 böcker och sälja 10 miljoner exemplar i 60 länder. I år firar Viveca Sten 20 år som författare, med både Sandhamn och Åre som hennes mordiska arenor.

 Från jurist till deckarförfattare. Det låter lite som ett lappkast. Hur gick det till.

– Jag jobbade som chefsjurist på Posten och gick en ledarskapskurs där man skulle sätta upp ett yrkesmässigt och ett privat mål. Det yrkesmässiga var lätt, jag ville bli chefsjurist för ett bolag som Volvo eller Ericsson. Privat ville jag se om jag kunde skriva en skönlitterärbok. Tidigare hade jag bara skrivit juridiska fackböcker. Det gick, nu har jag sålt 10 miljoner böcker, vilket är helt galet, säger Viveca.

Varför just deckare?

– Formatet passar en juridisk hjärna. Du måste ha en röd tråd och knyta ihop säcken på slutet. Det kändes komfortabelt att skriva deckare. Däremot har ofta undrat om jag kan skriva en vanlig roman.

Det kanske får bli nästa mål.

– Jag är närmare det målet än du tror… Men det tar vi en annan gång. 

Hur många människor har du haft ihjäl totalt under författarkarriären?

– Jag vet inte, men någon har sagt att jag har mördat motsvarande fem procent av Sandhamns befolkning. Åre har en större upptagningsyta, så där har jag mer att jobba på, skrattar Viveca. 

Som Sandhamnsexpert, vad ska man inte missa om man tar båten ut dit?

– Ett besök på bageriet, en middag på vårt fina värdshus och att se solnedgången från Kvarnberget.

Och om jag tar tåget till Åre, vad är tipset där?

– Ta dig upp till toppstugan på Åreskutan. Det är Sveriges högst belägna café, utsikten är fantastisk. Och besök Åregården. De har en uppstoppad älg i lobbyn som jag är lite kär i och dessutom goda drinkar.

Din bakgrund har även gjort dig till något av en expert på förhandling. Vad kännetecknar en bra förhandlare?

– Hen är duktig på att lyssna. Det finns en anledning till att man har två öron och en mun. Jag tror också stenhårt på trevlighetsmetoden. Du kan be om nästan vad som helst om du är trevlig och resonabel. Så sträck på dig, le och anlägg en vänlig ton – då är det lättare att kräva dubbla priset.

Och hur ska man tänka i en familj med olika viljor?

– Då måste du inte bara vara lyhörd utan också kompromissvillig, för om du ser din partner som en motpart blir det inte bra. I en vanlig förhandling kan man resa sig och gå, men ska ni borsta tänderna i samma badrum efteråt så kan du inte vara hur otrevlig som helst.

Är du kompromissvillig?

– 100 procent! Fast du kanske får ett annat svar om du frågar min man…

Om tonåringarna träter och man själv snarare är medlare, vad är tipset då?

– Försök reda ut vad de egentligen bråkar om och se sedan till att de lyssnar på varandra en i taget. Ofta är de så upptagna av att prata för sin egen sak att de inte hör vad den andra säger, ens om det är en fredstrevare, och därmed fortsätter konflikten.

Vi har pratat om dina styrkor, men vad har du för brister?

– Jag är otroligt oteknisk, kan inte ens skruva ihop en Billy bokhylla. Du kan kalla mig manual-dyslektiker. Jag ser ju vad det står men lyckas inte översätta det till saker mina fingrar ska göra. Så om jag fick önska mig en förmåga så skulle det vara att bli mer teknisk. •

---

Vivecas TÅGRESA

1:a eller 2:a klass?

1:a klass. Jag jobbar så bra där.

Tyst kupé eller inte?

Gärna tyst kupé. 

Åka i rätt riktning eller inte?

Spelar ingen roll.

Sysselsättning på tåget?

Jobbar, har alltid min laptop i knäet.

Fikar på resan?

Te, jag är en stor tedrickare, samt medhavd veganbulle då jag är allergisk mot mjölkprotein.

---

text: Linda Newnham FOTO: PETER KNUTSON