»Jag har lärt mig
strypa Pernilla Wahlgren«
Multibegåvningen Clara Henry har tagit steget ut på teaterscenen och spelar Wendy i föreställningen Peter Pan går åt helvete. Där går det fysiskt vilt till på scenen, men när Clara är ledig vill hon ändå springa riktigt lång, gärna 16 mil.
Tidigare publicerad i #3 2023
Peter Pan är en saga med lyckligt slut, men i er föreställning ”går det åt helvete”, berätta!
– Allt som kan gå fel, kommer att gå fel. Föreställningen handlar om en amatörteatergrupp som sätter upp Peter Pan. De har varierande grad av engagemang och det finns mycket intriger i gruppen och när saker börjar gå fel bubblar allt upp till ytan. Det ska bli så roligt att få spela det här! Jag får till och med stuntträning.
CLARA HENRY
Ålder: 28.
Familj: Flickvän och två katter.
Bor: Stockholm.
Gör: Skådespelare, programledare, författare och föreläsare.
Aktuell: I föreställningen Peter Pan går åt helvete, som spelas på Cirkus i Stockholm till den 23 april och under maj i Malmö och Göteborg.
Vad tränar du på för stunt?
– Än så länge har jag fått träna på att få en tallrik i ansiktet, att bli tacklad, och så har jag lärt mig hur jag bäst stryper Pernilla Wahlgren.
Du beskriver dig själv som introvert, ändå jobbar du på scenen och framför kameran. Hur går det ihop?
– Folk blandar ihop introvert med osocial. Jag är absolut socialt kompetent, men blir dränerad, fysiskt trött, av sociala sammanhang.
I vilka situationer ljuger du?
– Mina lögner hänger ihop med min introverta sida. Om jag har tackat ja till något för att vara snäll eller känner att jag borde gå, men sedan inte orkar, då kan jag ljuga.
Vilken är din bästa egenskap?
– Åh, vilken ska jag välja? Jag hoppas att jag är en empatisk vän. Nyligen åt jag middag med min vän Keyyo, som sade att ”jag kan berätta vad som helst för dig och du dömer mig aldrig”. Jag blev så rörd av hennes kommentar.
När blev du vuxen på riktigt?
– Kanske när jag insåg vad som går att tvätta i 60 grader, eller när jag lärde mig att laga mat utan recept. Eller den här: när jag började städa utan att jag skulle få folk på besök. Eller som den gång jag köpte en ny diskmaskin. Fy vilken tråkig kostnad, men vad vuxen jag var då!
Vilket tv-program skäms du för att du kollar på?
– Program jag själv medverkar i. Ibland kan det vara skönt att ha det på som bakgrundsljud, eftersom jag vet exakt vad som sägs behöver jag inte lägga någon energi på programmet.
Sedan tv-programmet Du Clarar mer än du tror har du börjat med ultralöpning. Hur långa sträckor har du sprungit?
– Jag har bland annat sprungit Vasaloppet, alltså 9 mil, och i somras sprang jag och en vän över Öland, 16 mil.
Vad ger långdistanslöpningen dig?
– Det är väldigt meditativt. Jag hatar att träna och gillar inte att pusha mig själv, så tävlingsmänniskor har jag aldrig förstått. Och att springa intervaller vekar helt vanvettigt. Men så hittar man en gren som går ut på att sakta ner farten, man ska ha så låg puls som möjligt, och man får ta med sig fika på turen! När jag hörde det kände jag att: ”Är det här en sport? Det låter ju som ett lyxliv!”
Om du var allsmäktig för en dag, vad skulle du förändra då?
– Då skulle jag fördela allt ekonomiskt kapital jämt över världen. Och jag skulle stå med en piska och skrika åt makthavare och multinationella företag att ”ni måste ändra er radikalt, annars dör vi alla av klimatförändringarn”.
claras tågresa
1 eller 2 klass:
”Om jag själv bokar biljett blir det 2 klass, om mitt bokningsbolag gör det så får jag åka 1 klass.”
Lugn kupé eller vanlig?
”Aldrig tyst kupé, det är ändå alltid något spädbarn där som låter.”
Sysselsättning på tåget:
”Jag har ambitionen att plugga eller jobba, men brukar somna.”
Lyssnar på:
”Mina egna spellistor, eller poddarna Flashback Forevereller Pace on Earth, som handlar om ultralöpning.”
Alltid med på tåget:
”En flaska vatten. Glömmer jag den får jag panik, tills jag inser att jag kan köpa vatten i bistron.”
text: linda newnham
