”Jag lever ett njutningsorienterat liv”

Från magdansös i Kairo till snubbar och skarpa samtidsbetraktelser. Maria Maunsbach överraskar ständigt. Nu är hon aktuell med ”En magisk man”, en bok som får både begäret och flyttgubbar att kännas magiska.
Publicerad november 2025
Hur skulle du beskriva den fas du är i just nu?
– I en fas där jag verkligen har blivit det jag ville, författare och konstnär. Jag har jobbat för det i många år, och nu är jag verkligen där.
Men från början drömde du om att bli magdansös i Kairo. Berätta!
– Ja, mitt första jobb var som magdanslärare. Jag flyttade till Kairo direkt efter studenten, men magdans var svårare att livnära sig på än jag trodde. Jag var också väldigt svensk och trodde att det skulle finnas en ABF-kurs eller liknande, men det var mer komplicerat än så.
Vad tog du med dig från den tiden?
– Min estetik är formad av min tid i Egypten. Nordisk design och konst kan kännas stram och cynisk, men jag har en förkärlek för det svulstiga, glittriga och bombastiska.
Vad vet du om kärlek idag som du inte visste för tio år sedan?
– Att man inte nödvändigtvis ska leva ihop för att man älskar varandra – eller ens vara ihop. Kärlek är mycket mer komplicerat än så.
I ”En magisk man” djupdyker du i Jenny, som framhärdar i att beskriva en ganska typisk snubbe som underbar. Varför hamnar många kvinnor där, tror du?
– Jag ville skildra den typen av man, som inte är så bra på att kommunicera, att han ofta ses på med så himla mycket kärlek. Boken är egentligen en försoningsrörelse, så jag är inte säker på att hon hade sett honom så om det inte handlat om att släppa taget. Men jag tror många kvinnor känner igen det: Får man uppleva både passion och trygghet håller man fast vid känslan av hur härlig han är.

Maria Maunsbach
Ålder: 35.
Familj: Ja.
Bor: Malmö.
Gör: Författare, dramatiker och kulturskribent.
Aktuell med: Romanen ”En magisk man” och pjäsen ”En jättehärlig dag” på Folkteatern i Göteborg.
Du tar också upp frågan om att vara ihop. För henne är det självklart, men itne för honom. Varför är detta så laddat?
– För henne finns det en önskan och ett ideal att man ska lova varandra evighet och beständighet. För honom är det tvärtom det värsta han kan tänka sig, en känsla av att vara inlåst. Det som skrämmer henne, att relationen inte är bestämd, är hans frihet och vice versa.
Är du själv en ”vill vara ihop”-person eller tvärtom?
– Svår fråga… jag kan vara mycket nej, nej tills det plötsligt är ja. Jag vill verkligen inte vara ihop förrän jag vill det, och då vill jag det verkligen!
Varför återkommer du så ofta till sex och begär i dina böcker?
– Jag tycker inte själv att mina två första böcker handlar om sex, de är rätt deppiga. Därför ville jag nu skriva en motbok, medvetet om sex. Jag ville också förstå varför man älskar den här typen av man, vars kommunikationsförmåga inte primärt är verbal, och då är sex en stor del av förklaringen.
Vad är njutning för dig?
– Jag lever ett njutningsorienterat liv, men njutning kan vara något så enkelt som att ICA har mitt favoritpäron, eller att sitta på en bänk, glo och snacka skit i några timmar.
För ett tag påstod Åsa Beckman i DN att det skrivs roligare romaner om kvinnor och sex i Malmö. Varför tror du?
– Vi har en lite annan kultur i Malmö. Vi är mer danska, lite friare. Och vi är så långtifrån den kulturella makten i Stockholm att vi inte behöver förhålla oss till den, vilket ger en större konstnärlig frihet.
Mat spelar en viktig roll i din nya bok. Vad är ditt förhållande till mat och matlagning?
– Jag älskar det, ännu mer sedan jag blev frilans och jobbar hemifrån. Det är praktiskt och konkret, något att fylla tiden med och drömma om. Som ung var min hobby att skriva, nu är det att laga mat.
Vad har du för favoriträtt?
– Jag älskar den persiska rätten zereshk polo ba morgh. Kyckling i saffrans- och smörsås med krispigt ris, berberis och pistagenötter. Så jävla gott och ganska lättlagat.
Vivecas TÅGRESA
1:a eller 2:a klass?
1:a.
Tyst kupé eller inte?
Helst tyst. Nackdelen med 1:a klass, alla gränslösa IT-chefer som pratar högt i telefon.
Åka i rätt riktning eller spelar ingen roll?
Helst rätt riktning, men det är inte megaviktigt.
Sysselsättning på tåget?
Ofta sitter jag bara och glor. Ibland läser jag.
Fikar på resan?
Jag brukar ta med mig fika, en kardemummabulle eller florentine-kaka.
text: Linda Newnham FOTO: STUDIO IRIKA



