Kaffe och fika är lika
– men olika i olika städer
Kaffet i Sverige är en lång kärlekshistoria som aldrig tar slut. För många är en dag utan fika ingen riktig dag. Men vilket kaffe vi dricker beror mycket på var i landet vi bor och våra största rosterier sätter sin tydliga prägel på hela staden. Vi besökte en klassisk svensk kaffestad: Karlstad.
Tidigare publicerad i #5 2023
Det finns en dröm som var Sverige. Det är en blygsam dröm: små stugor, metmaskar, jordgubbar, kanelbullar, krocket, frostnupna kinder i kälkbacken, knoppar som brister i kylig vårsol. Potatis. Och kanske en semesterresa.
Vi känner den drömmen i varje andetag. Den skyr höga ljud, skryt och buller. Den är gåtfull och undflyende. Men den har ett blodomlopp – och i ådrorna flyter kaffe.
Kom över på en kaffe. Mjölk till kaffet? Vi tar en kaffe någon dag! Det behöver inte vara så krångligt, vi tar en kopp kaffe och benar ut det här. Sätt på en panna kaffe och ta fram bullarna ur frysen! Amen vadå, är kaffet slut?! Påtår?
Kaffe på morgonen. Kaffepaus klockan tio. Dagens rätt (inklusive kaffe, påtår ingår). En kopp kaffe till för att orka till klockan fem.
KAFFE I SVERIGE
Konsumtion: Svenskarna dricker cirka tre koppar per dag i genomsnitt. Det placerar oss bland de tio mest kaffedrickande nationerna i världen. Till varje kopp går det åt cirka 65 kaffebönor.
Ursprung: Det mesta kaffet som kommer till Sverige odlas i Brasilien, Etiopien, Kenya och Colombia. Det plockas till största delen för hand, och ett kaffeträd ger ungefär ett paket kaffe per år. Kaffeodlingarna löper stor risk att påverkas av klimatförändringarna. Vissa tror att hälften av alla kaffeodlingar kan bli omöjliga att odla på till 2050.
Kaffeproducenter: Sverige har fyra stora kaffeproducenter: Löfbergs (Karlstad), Gevalia (Gävle), Zoégas (Helsingborg) och Arvid Nordquist (Solna).
Kaffet är en central del av vår vardag, och i vissa städer en lika central del av den lokala identiteten. I Karlstad till exempel. Här går det inte att röra sig utan att förhålla sig till kafferosteriet mitt i staden. Om inte den tio våningar höga kaffeskrapan är inom synhåll, så känner man doften.
– När det är fuktig luft luktar det som mest kaffe. Det liksom sköljer över en. När jag varit bortrest och kliver av tåget så vet jag att jag är hemma när jag känner kaffelukten. Eller när jag cyklar förbi en morgon och åker in i en vägg av kaffedoft. Det är hemma, säger Lotta Dyhr-Nielsen, som tillsammans med sin man Ronnie driver Swenströmskas Stenugnsbageri i centrala Karlstad.
Här luktar det – så klart – kaffe. Men också kanel, kardemumma och nybakat bröd. På en hylla står små begagnade kaffekoppar med fat.
– Ja, det är viktigt för oss. Det ska vara gammaldags koppar med fat. Och gratis påtår. Det blir godare så, säger hon.
Bakom disken står kaffemaskinen: en Edea 2×7 liter. Inga glaskannor med kaffe som surnar minut för minut. Inget väsande, spottande, fräsande espressomonster. Maskinen håller bryggkaffet färskt i stort sett hur länge som helst. Det blir inte surt.
– Jag vet inte hur gammal den är. Men den är väl från åttiotalet skulle jag tro. Det är en av kanske tre i Sverige som fortfarande är i bruk. Om den går sönder får vi ringa en kille som samlar på delar till kaffemaskiner, berättar Ronnie Dyhr-Nielsen.
Och om någon vill ha en latte?
– Ja, alltså vi har en espressomaskin, men den står lite utom synhåll. Den gör jättebra kaffe om man vill ha en cappuccino eller en macchiato, men det är bryggmaskinen som är huvudpersonen här, så att säga.
Några hundra meter bort, i den tio våningar höga kaffefabriken, sitter inköpschef Martin Löfberg vid ett runt bord. Han har läderförkläde på sig och framför honom står 20–30 koppar med vad som ser ut som väldigt ljust kaffe.
För 117 år sedan grundade Martins farfars far Löfbergs tvärs över gatan. Han tar fram en speciell sked och smakar på alla koppar, i en hisnande fart. Han sörplar ljudligt och spottar ut i ett litet handfat. Det låter inte klokt och det ser ganska märkligt ut.
– Det är för att spreja det i munnen så alla smakreceptorer ska utsättas för kaffet. Men också för att förbereda för doftupplevelsen som kommer när man andas in och andas ut, förklarar han.
En vanlig dag smakar han och hans kolleger på ungefär 300 koppar kaffe på det här sättet. Allt för att se till att kaffet har rätt kvalitet under hela processen. Efter en stunds sörplande och spottande, svischar han i väg till nästa möte.
I stället tar vi hissen upp till tionde våningen. Högst upp, i en mahognytung representationsvåning där väggarna pryds av allvarliga medlemmar av familjen Löfberg, är utsikten hisnande.
– Där ligger vårt andra rosteri, för hela bönor. Där ligger hockeyhallen som bär vårt namn. De där kvarteren har vårt fastighetsföretag byggt och där kan du se hur tågen rullar in med nya bönor.
[Fika]
Ordet ”fika” kom till genom att man kastade om bokstäverna i ordet ”kaffi”, som kaffe heter på många dialekter. Sedan 1990-talet har uttrycket ”Swedish fika” även etablerats utanför Sverige, ett begrepp som inte bara handlar om kaffet och det som eventuellt äts till, utan också om den trevliga pausen och mysiga stunden som kaffet ger.
Kommunikationschefen Anders Thorén pekar ut landmärke efter landmärke, allt med någon relation till kaffetillverkaren. Hade vi stått i Gävle hade det förmodligen låtit ungefär likadant. Eller Helsingborg. Eller Solna.
– Kaffe är ju kultur i Sverige. Ibland är kaffet i centrum, men lika ofta är kaffet med för att vi ska träffas och snacka om någonting. Vi har ju till och med uppfunnit ett eget ord för detta, ”fika”, som vi spridit långt utanför landets gränser.
Vi går vidare genom fabriken. Löpande band, gigantiska maskiner, mansbreda rör som mynnar ut i enorma trattar. Datorskärmar med all upptänklig info om rostningstemperatur, fukthalt och Gud vet vad. Gigantiska jutesäckar med avsändare från hela jorden: Brasilien, Etiopien, Indonesien, Colombia, Indien och Vietnam. Fabriksarbetare i hygieniska vita kläder eller skyddsväst och hjälm. Överallt ett ständigt närvarande brummande. Det är som att befinna sig i en bilderbok av Jan Lööf.
Tillbaka till Swenströmskas Stenugnsbageri, där Ronnie Dyhr-Nielsen rättar till bagarmössan och kliar sig i skägget.
Säg att ni skulle få ett erbjudande av Gevalia eller Zoégas: börja servera vårt kaffe i stället så får ni tre miljoner kronor. Hur skulle ni göra?
– Inte en chans. Pengar är inte allt. Vi har ju hela Färjestads hockeylag som kommer hit och fikar. Löfbergs sitter i huden på den här staden. •
svensk kaffehistoria
1650-talet
Kaffet omnämndes för första gången i Sverige, då det politiske sändebudet Claes Rålamb skrev om det.
1680-talet
Det första kaffet kom till Sverige 1685.
1710-talet
Kaffedrickandet tog fart först efter att kung Karl XII introducerade det efter resor till Turkiet.
1720–1750
Kaffet blev populärt men det stack i ögonen på framför allt bönderna, som tyckte det var orättvis att kaffe var tillåtet, men inte att bränna sprit för husbehov.
1756
Förbjöds kaffe.
1769
Upphörde kaffeförbudet men återinfördes flera gånger efter det.
1823
Avskaffades det sista kaffeförbudet.
2018–2019
Efter valet i september 2018 tog det 131 dagar innan Sverige hade en regering. Talmannen Andreas Norlén gjorde ett stort nummer av att han inför varje talmansrunda bjöd partirepresentanterna på fika med tre sorters kakor.
text: kalle dixelius foto: fredrik hjerling
