»Man ska akta sig för
att bli beroende av likes« 

Youtubern och tv-profilen blev rikskänd som den akrobatiske barnprogramledaren Rackar-Alex. Men som barn var han känslig och rädd för att bli retad – och löste det genom att själv mobba. I dag vill han gottgöra som föreläsare och i höst turnerar han runt i Sveriges skolor tillsammans med Friends för att prata om antimobbningsstrategier.

I höst besöker du skolor som Friendsambassadör och föreläser om antimobbning. Du har själv erfarenhet av mobbning, berätta!

– Ja, som barn var jag inte alltid den schystaste. Periodvis tillhörde jag mobbarna. 

På vilket sätt var du en mobbare?  

– Problemet var att jag och mina vänner inte förstod att vi mobbade, vi tyckte att vi bara skojade med andra. Vi förknippade mobbning med saker som att man slåss, spottar eller säger riktigt elaka saker, medan vi använde mer subtila metoder, som att frysa ut andra, ge någon ett elakt smeknamn, eller bara via blickar och miner. 

Varför tror du att du hamnade där? 

– För att jag själv var rädd för att bli retad. Jag var liten till växten, och även om jag utåt sett var en kaxig kille som hängde med det tuffa gänget var jag inuti en mjuk, känslig och osäker kille. Så det här blev ett sätt att skydda sig. Jag retade andra innan de hann reta mig. Fast det här förstod jag först som vuxen. 

Vilket är ditt bästa anti-mobbningstips? 

– När man pratar om mobbning finns det tre kategorier: mobbarna, de utsatta och åskådarna. Tipset till alla är att ta hjälp för att komma till rätta med situationen, helst av en vuxen. 

Du är många barns favorit, men hur är du själv som pappa? 

– Jag är en lekfull och fantasifull pappa, som busar och skrattar mycket. Men som förälder är man i grunden inte en kompis, så jag försöker vara mer sträng vid behov. 

Du har din son på halvtid, hur fixar du varannan-vecka-livet?

– Nu har det gått något år, men i början var det tufft. Jag grät ofta i smyg i saknad av min son, men hjärnan är rätt så snabb på att anpassa sig, så nu funkar det bra. Veckor då jag inte har Hiro fokuserar jag mer på jobb och egna behov, så att jag kan ha fokus på barnet när han är hos mig. 

Kändisskapet har i vissa perioder givit dig ångest, berätta!

– Det har känts som att jag måste representera Rackar-Alex dygnet runt, även efter jobbet när jag är ute på stan kommer folk fram och vill prata. Då kan jag aldrig riktigt slappna av. Den andra delen är att man måste akta sig så att man inte blir beroende av applåder och likes. Jag har absolut haft perioder då min lycka hängt för mycket på hur det går på sociala medier. Om statistiken är bra, så blir man som hög på det, känner sig stark, lätt och kraftfull. Men det är en ganska flyktig känsla. Går det inte bra börjar man tvivla på sig själv som person och sitt egenvärde. 

Vad har du gjort för att ta dig ur den cirkeln? 

– Jag har förankrat min identitet och mitt värde som person i mer äkta källor, som familj och vänner. Men också i min tro. Jag tror att jag är skapad av och älskad av Gud. När jag är grundad i den känslan blir jag orubblig. 

Till sist, vilken är den vanligaste missuppfattningen om dig? 

– Att jag är glad, positiv och rolig hela tiden. Ibland är det skönt att bara vara tråkig, tyst och trött. •

---

alexanders tågresa

1 eller 2 klass? 

»2 klass av gammal vana. Det är först nyligen jag ens reflekterat över att 1 klass ens är en möjlighet.«

Lugn kupé eller vanlig? 

»Jag älskar lugn kupé.« 

Åka i rätt riktning eller inte? 

»Spelar ingen roll.« 

Sysselsättning på tåget? 

»Det bästa jag vet är att läsa böcker på tåg.« 

Fikar på resan? 

»Jag är kanske Sveriges tråkigaste fikaperson, dricker varken kaffe eller äter bullar. Men jag tar gärna en frukt och köper en juice.«

---

text: Linda Newnham foto: Marcus Ljunggren