»Min favoritkänsla?Ekonomisktrygghet!«

Efter en period med funderingar och omvärderande är Little Jinder ute på andra sidan. Med ny energi, sommarturné och nya albumet Romantik på svenska.

Var i livet befinner du dig just nu? 

– På en plats där jag har landat i saker. Dels efter ­pandemin där jag ställdes ­inför en massa funderingar kring mitt yrke, dels efter att ha blivit förälder och sedan en separation. Under en ­period omvärderade jag många ­saker, alltifrån vem jag är till vad jag gör. Det var lite mörkt ett tag, men nu har jag kommit ut på andra sidan med ny energi. 

Vad lärde du dig av mörkret? 

– Mörkret är något som kommer och går i vågor. Ibland behöver jag det för att ifrågasätta saker och ta mig ­vidare. Men det jag rent ­konkret lärde mig den här omgången var att det blir som det ska. Jag kan lita på det, ­behöver inte vara så rädd. 

I sommar spelar du med ­Tomas Ledin, vad ser du fram emot? 

– Att få insyn i en annan generations artisteri, och få bevittna lite av den gamla goda tiden. Jag gillar generellt att hänga med gubbar som varit i branschen sedan typ 1970-talet, då allt var ­lovande, härligt och underbart. Det finns också en prestigelöshet och ett lugn hos dem, en känsla av att det löser sig, som jag gärna smittas av.  

Din platta heter Romantik på svenska, hur mycket ­romantiker är du? 

– Jag har en romantisk bild av kärlek, och är väldigt romantisk i fantasin, men jag vete fan om jag är det i praktiken. Det beror nog på vem jag är ihop med. 

Har du lätt för att bli kär? 

– Hade du frågat mig för två år sedan hade jag sagt ja, men förmågan verkar ha klingat av, jag har inte varit kär i någon på länge nu. Det är jädrigt tråkigt, för det är härligt att vara förälskad.  

Hur är du som vän? 

– Jag är nog själv ganska svår att komma nära. Jag är dålig på att prata om det som är på riktigt, vilket hänger ihop med att jag är sjukt drillad i att klara mig själv och ber inte om hjälp. När jag är med om något jobbigt, så ­uttrycker jag det sällan i stunden, utan berättar om det retrospektivt. 

Varifrån kommer din självständighet? 

– Jag är ­uppfostrad så. Jag tror att min mamma ville ge mig ett bra självförtroende genom att säga: »Du klarar det.« Klart du kan. Men det innebär att jag alltid utgår ifrån att jag ska klara mig själv, och i sin extremaste form har det slagit över i en misstänksamhet mot omgivningen. Det här draget kan också leda till en tomhet och övergivenhetskänsla: ­Varför bryr sig ingen om mig? Men det ligger såklart hos mig själv. Om ingen vet att jag vill ha hjälp, hur ska man då ­kunna räcka mig en hand? 

Vad hände med dig när du fick barn? 

– På ett sätt vill jag säga ingenting. Allt fanns redan inom mig, men sidor som inte tog så stor plats tidigare är tydligare nu. Jag var friare och levde mer fritt innan jag fick barn, nu prioriterar jag annorlunda. Det är skönt, jag välkomnade att få leva på ett annat sätt.  

Vad är svårast med att vara förälder? 

– Mardrömmen är att jag ska missförstå mitt barn. Att min bild av föräldraskap inte rimmar med vem han är. 

Favoritkänsla? 

– Ekonomisk trygghet! Att inte behöva känna stress över pengar. Det är det bästa som finns. Idén om medborgarlön lockar mig. 

Senast du ­gjorde en stor livsförändring? 

– När jag för två år sedan tog jobb som konsult. Beslutet var ångestfyllt, men det mynnade ju ändå ut i en ny skiva. Så alla konstiga vägar leder nog till det som är menat. •

---

little jinders tågresa

1 eller 2 klass?

»Om andra betalar åker jag gärna 1 klass, om jag betalar åker jag 2 klass.«  

Åka i rätt riktning eller inte? 

»Rätt. Jag vill inte åka baklänges.«  

Favoritsträcka? 

”Stockholm–Göteborg. Man åker långt, men det går fort.”  

Sysselsättning på tåget?

»Att prata. Antingen ­ringer jag folk, eller så pratar jag hål i huvudet på den jag reser med.« 

Fikar på resan? 

»Gud, ja! Mängder av kaffe och gärna sådana där goda brownies som ­brukar finnas i 1 klass.« 

---

text: Linda Newnham foto: Ellen Nykvist