På tåget med kungen
för Sverige – i tiden

Kungen är stolt över Sverige, ett extremt modernt och teknikintensivt land med en utveckling inom industrin han känner starkt för.

Den 15 september är det 50 år sedan kung Carl XVI Gustaf steg upp på tronen. I ett halvt sekel har han varit vår statschef och Hans Majestät Konungen med hela Sverige. Som en del av firandet har han under året gjort jubileumsbesök i landets 21 residensstäder och många av resorna har gjorts med tåg. Vi följde kungen under en av tågresorna, från Kungliga väntsalen på Stockholms Centralstation till Linköping i Östergötlands län och pratade om natur, ledarskap och ett land i förändring.

Tidigare publicerad i #9 2023

I ett tåg som rusar genom Sverige sitter Carl XVI Gustaf med blicken fäst ut genom fönstret. Solbrännan är djup, det vita finlockiga håret kammat bakåt.

– För mig står naturen för avkoppling, särskilt när man är ute i skogen och jagar, säger han. Det händer inte så kolossalt mycket när man sitter på passet och då har man sina filosofiska funderingar.

Hur går dessa funderingar?

– Det behåller jag för mig själv, haha. Man har inget annat att syssla med än att fundera då. Det är så mycket som händer annars i livet: platser att besöka och saker att ta del av. I skogen har du några träd som du ska skanna av och sedan finns det inte så mycket mer. Då blir det att jag sitter och filosoferar för mig själv.

Kungens schema är späckat och minutiöst planerat för att förutom de vanliga officiella uppdragen även hinna med de 21 jubileumsbesöken i Sveriges alla län.

CARL XVI GUSTAF

Namn: Carl Gustaf Folke Hubertus.

Född: 30 april 1946.

Ämbete: Sveriges konung och statschef sedan den 15 september 1973.

Bakgrund: Son till arvprins Gustaf Adolf (1906–1947) och prinsessan Sibylla (1908–1972). Efterträdde sin farfar Gustaf VI Adolf (1882–1973) vid dennes bortgång. Carl XVI Gustaf är den sjunde regenten i huset Bernadotte och är den längst regerande monarken i Sveriges historia.

Familj: Drottning Silvia samt kronprinsessan Victoria, prins Carl Philip och prinsessan Madeleine med familjer.

Bor: Drottningholms slott.

Han håller händerna i varandra och funderar.

– Det är en chans att bara vara ensam. Jag brukar även vara ute och promenera min slinga med hunden på Drottningholm eller Stenhammars slott. På somrarna på Solliden är det samma sak, där går jag bara runt, runt, runt.

Den 15 september firar Carl XVI Gustaf 50 år på tronen. Det har varit ett liv vigt åt en nation och ett ämbete. Han har inte bara varit statschef i en tid och ett land som befunnit sig i förändring – han har också upplevt en personlig resa: från faderlös ung man till en tillvaro där han själv blivit far och make, mor- och farfar och monark. En rynka uppstår över pannan när han försöker greppa omfattningen av ett halvt sekel.

– 50 år är en lång tid, men vi firar alla jubileum av någon art. Och redan vid jämna födelsedagar – 50, 60 och 70 år – börjar man reflektera över vad man har varit med om. Jag tänker också på livet som jag levt privat under dessa år, upplevelser som jag har fått ta del av.

Rollen som kung av en nation är solitär. Den kan inte delas med någon annan, den bärs ensamt av individen.

– Som ledare är man alltid ensam. Tricket är att omge sig med duktiga rådgivare där man kan ställa frågor och diskutera olika situationer. Men du är alltid ensam i ditt ledarskap, besluten och ansvaren är du tvungen att bära själv.

Att ha drottning Silvia vid sin sida ser kungen som ett enormt stöd, inte minst på alla resor och statsbesök.

På fönsterplatsen mittemot sitter drottning Silvia. Hon lyssnar uppmärksamt och antydan till ett leende dröjer över läpparna. Carl XVI Gustaf slås av ett minne och vänder sig mot henne.

– Var du med den där gången med Ingvar Kamprad?

Hon skakar på huvudet och ler milt.

– En gång var Ingvar Kamprad på ledarskapsutbildning på slottet och deltog i ett seminarium för unga ledare. Han var väldigt speciell och sin egen mästare. Han sade just detta: det viktiga är vilka man omger sig med. Han styrde hur han ville ha allt, men det var goda medarbetare som fullföljde och uträttade hans tankar.

Vilket stöd har drottningen varit?

– Vi diskuterar ofta. Drottningen diskuterar sina frågor med mig och jag mina frågor med henne. Det är ett givande och tagande hela tiden.

Parets första möte under olympiska spelen i München 1972 har blivit en modern saga. Carl XVI Gustaf berättar hur han redan då såg en kommande partner – kanske en kommande drottning – och hur hon tycktes bära ämbetet i kroppen.

– Drottningen har varit ett stöd som rådgivare och bollplank, säger han. Vi reser ofta tillsammans, fyra ögon ser mer än två och två hjärnor upplever mer än en. Efteråt kan man alltid stämma av med varandra: Såg du det där? Hur upplevde du det? Hörde du vad han sade?

Carl XVI Gustaf är klädd i dubbelknäppt kritstrecksrandig kostym, till detta bär han blåmönstrad slips och vid handlederna glimmar manschettknappar i guld. Han korsar armarna och fortsätter.

– Det är alltid intressant att få synpunkter och gensvar av någon annan i sin närhet.

Drottning Silvia nickar instämmande.

Dagens stadsbesök i Linköping innehåller många moment: tal ska hållas, träd planteras, historiska vandringar genomföras och däremellan möta entusiastiska folkmassor.

– Det är precis så som kungen beskriver, säger hon. Vi är tillsammans så mycket som vi kan. Kungens motto är ”För Sverige – i tiden” och jag försöker verka på samma sätt.

Tåget rullar in på en ödslig station i Södermanland. En ensam resenär står på den tomma perrongen och drottning Silvia vinkar genom att vrida lätt på handleden. Kvinnan på plattformen vinkar förbluffat tillbaka och ser sig omkring efter vittnen, osäker på om det som nyss skett faktiskt hände.

Linköping, fredag lunchtid. Huvudgatan är kantad av invånare med flaggor och torgen fyllda av folksamlingar som tycks lämnat arbete och skola. Ett förväntansfullt mummel hörs i leden, stiger till intensiva viskningar när ljudet från kortegen studsar nedför kullerstensgatan och övergår till ohämmade glädjerop när den svarta trävagnen – dragen av ett spann om fyra hästar och vaktad av två personer i cylinderhattar och medaljprydda bröst – passerar med det vinkande kungaparet i riktning mot Linköpings slott. Många filmar och fotar med mobiltelefonerna, andra befinner sig helt i ögonblicket och viftar ivrigt med sina vimplar. En intensiv dag följer. Tal hålls, träd planteras, historiska vandringar genomförs.

Några timmar senare pustar Carl XVI Gustaf ut i tågkupén och funderar över det land som han regerar.

– Sverige är ett extremt modernt och teknikintensivt land, säger han. Varje epok har sin utvecklingsperiod och just nu har vi en industri som är världsledande.Titta bara på Ludvika och deras leveranser av kraftöverföringssystem, såsom högspänningstransformatorer. De får nu flera miljardordrar, bland annat till Indien. Fattiga delar utan elektricitet där man nu får möjlighet att lyfta hela områden och befolkningar. Människor kan börja studera helt plötsligt, de får ljus och elektricitet. Att det kommer från Sverige och lilla Ludvika känner jag otroligt starkt för.

Vad är kungen mest stolt över under hans 50 år på tronen?

– Jag har fått behålla min hälsa och kunnat fortsätta jobba. Jag har dessutom fått följa med hur landet och samhället utvecklats tillsammans med omvärlden. Samtidigt är Sverige ett långt och glesbefolkat land, man hinner inte med allt. Vissa industrier som jag besökte för 30 år sedan kommer jag tillbaka till först nu. Det är klart att mycket har hunnit hända med både platsen och en själv under den tiden.

Hans Majestät Konungen i Kungliga väntsalen på Stockholms Centralstation. Den pampiga väntsalen används även för att ta emot statsbesök.

Det har varit ett liv i offentligheten – hur är det i dag jämfört med när kungen tillträdde?

– När jag tillträdde som Sveriges kung var jag endast 27 år gammal. Jag var en av de yngsta, om inte den yngste, statschefen i världen. Det var ett stort ansvar som lades på mina axlar.

Han fortsätter.

– Jag efterträdde min farfar Gustaf VI Adolf som var född på 1800-talet. För mig, som då var ung, var det viktigt att vara en kung ”i tiden”. Det är upp till andra att avgöra om jag lyckades med det, men det är min förhoppning.

Tåget stannar till med en pust och Carl XVI Gustaf lyssnar efter olika ljud i kupén. Minnen från barndomen väcks.

– Jag har mest nyttjat tågresor under vinter- och skidsemestrar upp till Jämtland och fjällstugan i Storlien. Då var det gamla vagnar och det luktade på ett speciellt sätt. Jag minns även att vi åkte nattåg och att jag tyckte att det var väldigt spännande.

Han fortsätter.

– Jag åker fortfarande mycket skidor, både längd och alpint. På vintern brukar jag åka ett par timmar på morgonen, sedan hem, byta om och ut i spåret på eftermiddagen igen.

Kungen är i bra form.

– Nja, men jag tar det försiktigt, haha.

Carl XVI Gustaf föddes på Haga slott, son till arvprins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla. Hans far omkom i en flygolycka när kungen var nio månader och 1950 steg farfar Gustaf VI Adolf upp på tronen i väntan på att barnbarnet skulle bli vuxet. Fyra år gammal var livet redan utstakat. Han gick i privatskolan Broms skola på Östermalm, studerade på internatskola i Sigtuna, följt av en militärtjänstgöring där han avlade sjöofficersexamen 1968. År 1973 – 27 år gammal – tillträdde han tronen när hans farfar avled. Detta gör honom till den längst regerande monarken i svensk historia.

Till de flesta av årets jubileumsbesök ut i landet har kungen valt att resa med tåg.

Vad har varit den största utmaningen?

– Man vet inte hur länge man har hälsan kvar, jag vill ju vara med och lära mig hela tiden. Landet förändras och därmed också strukturer och industrier och nya samhällen som tar form.

Det är ett liv präglat av plikter: Hur gör kungen för att slappna av och bara vara Carl Gustaf?

– Jag är naturligtvis alltid Sveriges kung. Man har ögonen på sig hela tiden. Det är inte ett nio-till-fem-arbete. Som statschef representerar man alltid Sverige oavsett var man befinner sig. Sedan har jag självklart fritidsintressen, så som skogen och jakt och fiske.

Jag gissar att även rollen som morfar och farfar fyller tiden – hur är livet med barnbarnen?

– När man får barnbarn får man en större medvetenhet om livets gång och att det finns någon där som kommer efter en. Någon som, så att säga, tar över stafettpinnen i framtiden. Så självklart vill vi alla lämna efter oss en bättre planet och värld.

Tåget närmar sig stationen och jag frågar vad kungen fått offra för livet som statschef. Svaret kommer snabbt.

– För mig är det ett engagemang i ämbetet som alltid har varit spännande. Jag får hela tiden uppleva det nya, det fräscha, det framåtsträvande.

Han tystnar.

– Det är ett arbete, men det är också ett kall. •

kungens stationer – Tio bilder från 50 år som regent