»Resten av mitt liv är bonus!«

Han har gått och blivit 60 nu. Men Jonas Gardell tycker inte att det är något problem att åldras, bara man accepterar att det inte alltid har med värdighet att göra. Då kan det bli desto roligare. En fjollornas fest, som också är titeln på hans nya bok.

Det finns ett citat av Jonas Gardell, från Torka aldrig tårar-sviten, som har fått vingar.

En bekant har en bonad med det i köket, en annan har tatuerat in orden på överarmen, och det svischar ofta förbi på sociala medier. I höst sätter han upp en show vars namn är hela citatet: »Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen.«

– Jag själv är förtjust i det, det sammanfattar bra hur jag tänker kring livet. Det finns också två sidor av citatet en allvarlig och en glad. En uppmaning: du får inte leva om ditt liv, så gör något av det. Och en festligare sida: du lever bara en gång, så passa på att ha roligt. Lev och var glad! säger Jonas Gardell. 

Vi ses i trädgården vid hans stuga ute i skärgården. Jonas håller som bäst på att dra ut soptunnan till vägen när vi svänger in på gården. Han är vid gott mod. I lugnet här ute på landet får han luft och lust att skapa.

– I går skrev jag några väldigt bra sidor, och det har jag inte tyckt på ett halvår, så jag ringde min förläggare och jublade!

Han säger att i valet mellan landet och staden väljer han nu mer landet alla dagar i veckan.

– Kanske skulle skånska landsbygden passa mig, där man kan ta ett lokaltåg till Malmö och Köpenhamn om man skulle vilja.

Han befinner sig i ett brytskede. Barnen är stora, och i höst fyller Jonas 60 år. För honom är det en milstolpe. Hans pappa dog i den gruvliga sjukdomen ALS när han var 59.

– Jag var i Berlin och hälsade på min son när jag insåg att jag just den veckan blev äldre än min pappa. För mig har det varit en sorts milstolpe som har hägrat, och som jag inte alltid trott att jag skulle klara. Så när det hände lade jag ut en bild på Instagram, åldrad och fårad, och skrev en liten grej om att jag haft det här som ett spöke i mitt liv. Det kändes lite skämmigt, men jag fick hundratals svar från människor vars föräldrar som gått bort tidigt som kände exakt samma, säger han. 

Han funderar lite och lägger till:

– Och det innebär att resten av mitt liv nu är en sorts bonus. Så nu blir det ännu mer fest! 

På tal om att leva livet nämner Jonas ett citat från Peter Noll, som lyder: »Vi lever livet bättre om vi lever det så som det är, nämligen som en utmätt tid.« Själv fick han tidigt möta tanken på livets ändlighet. Sjukdomen aids spreds som värst ungefär samtidigt som hans pappa dog.

– Det var en chockartad och djupt existentiell upplevelse av att livet är skört. Men vi som var med om detta, som såg våra vänner dö, var också tvungna att hitta en förklaring till varför deras liv inte var bortslösade och värdelösa. Vad vi fann var att varje liv är ett fullt liv, oavsett hur långt eller kort det är. 

Hur känner du själv inför ditt eget åldrande? 

– Jag har ingen åldersnoja alls. Den som följer mig på Instagram vet att jag gärna lägger upp bilder på en åldrande kropp och ett åldrat ansikte, och säger »titta vad fantastiskt snygg jag är«. Jag är inte dummare än att jag ser hur jag ser ut, men jag vill bjuda på det. Det är mycket roligare att åldras om man går med på att det inte har med värdighet att göra. Om man bara accepterar det kan man ha väldigt kul. 

En annan stor förändring är att Jonas nu är frånskild. I januari damp beskedet ner som en bomb: Mark Levengood och Jonas Gardell separerar efter 36 år tillsammans.

– Jag befinner mig i den oväntade och från början naturligtvis oönskade situationen att jag inte längre lever i den relation som jag trodde skulle vara ett liv. Samtidigt är det här en livserfarenhet som jag delar med ganska många, där löftet om att leva ihop ett helt liv tyvärr inte höll. Mark och jag fortsätter som vänner.

Som om det inte vore nog med en show är han även aktuell med boken Fjollornas fest, där Jonas tar oss in i deras värld – det vill säga de feminina homosexuella männen som alltid hört till de mest utsatta i samhället. Den kretsar kring en fest som anordnades sommaren 1971 på Piperska muren i Stockholm, dit det kom över 700 personer. Festen kom att kallas för »Sveriges största fjollparty«.

– Jag är hemskt nyfiken på hur boken tas emot. Själv tycker jag att den är bland det mest charmiga jag skrivit. Även om det finns mycket smärta i boken är fjollorna så bitchiga och underhållande att det inte går att värja sig mot dem.

Boken beskriver tydligt och med stor värme hur man tar hand om varandra inom kulturen.

– Så är det. Ett annat ord vi använde för oss homosexuella var »familjen«, så när straighta står och hoppar till »We are family, I got all my sisters with me«, hör de kanske inte budskapet som vi andra gör: att vi är en familj och att vi ska hålla ihop.

Det här är en av alla böcker där Jonas Gardell tecknar homosexuellas och transpersoners historia. 

Har du sedan du var ung hållit Prideflaggan högt.

– Nja, Prideflaggan fanns inte när jag var ung, så då höll jag den rosa triangeln högt, vilket var den symbol som vi homosexuella fick bära i nazisternas koncentrationsläger. Så gammal är jag.

Vad tycker du hbtqi-kampen består i nu?

– En av de viktigaste sakerna, apropå Fjollornas fest, är att försvara och ge upprättelse åt den feminina, homosexuella mannen. Det pratas mycket om gängskjutningar nu, med all rätt, och det är ju ett tecken på en gigantisk maskulinitetskris. Unga män, barn, som försöker bevisa sin manlighet. Och i stället skriker Sverigedemokraterna om att det är snälla, fjolliga karlar som är problemet. Men det är inga dragqueens som skjuter människor i Farsta centrum. Tvärtom vore världen en bättre plats om fler pratade lite fjollska. •

---

text: LINDA NEWNHAM 
foto: KARL NORDLUND
fotoassistent: frEDRIK KARUMO