Säg hej till morgondagens måltider

Framtiden är här. Och som vanligt blev den inte vad vi trodde. Det gäller även maten vi lägger på tallriken hemma. Misstänkt lika de gamla middagsrätterna – men framställd i en innovativ produktion på outnyttjade svenska resursråvaror. Kupé har besökt Torsåker gård utanför Stockholm, där framtidens hållbara mat laboreras fram.

Redan långt tillbaka i tiden har vi gissat fel om vår framtid.

År 2023 skulle vi ju ha flygande bilar och ha erövrat rymden – inte trodde vi att vi skulle åka tåg och källsortera?! Och på 1890-talet beräknade man att varenda gata i London skulle vara täckt med ett tre meter tjockt lager hästspillning inom 50 år. 

Hur vi än tänker och gissar om framtiden verkar det slå fel. 

Men om du nu blundar och tänker på framtidens mat – vad ser du? Kött som produceras i ett laboratorium kanske. Eller något med insekter? Högteknologiska odlingar på tak?

Madeleine Linins Mörner rättar till sina stora glasögon och tar sats för att förklara. Vi sitter på höga stolar vid ett bord på Torsåker gård, strax norr om Stockholm. Här är hon ansvarig för de olika projekten inom programområdet Framtidens mat på Axfoundation.

– Alltså för det första finns det ingen universallösning. Vi kommer att se en blandning av olika lösningar. Ta insekter till exempel. Jag hoppas att vi någon gång kommer att äta insekter. De är sjukt smarta proteinomvandlare – men det ligger ännu inte i vår kultur i den här delen av världen att äta dem. Men vi testar nu i ett projekt att använda dem som djurfoder, där insekterna äter matsvinn från livsmedelsindustrin. Man får cirkla in det i systemet på de sätt som går. 

Hon gestikulerar mot tallriken som står framför mig på bordet. På den finns några – mycket goda – fiskbullar.

– Men vi borde också bli mycket bättre på att ta vara på det som vi nu bara slänger bort. Som braxen till exempel. Det är en bifångst till det svenska gösfisket. Den kastades tidigare tillbaka i vattnet. Död eller levande. Men det är en jättegod matfisk.  

Torsåker gård drivs av den fristående och icke-vinstdrivande organisationen Axfoundation. Syftet är att ta fram lösningar för ett hållbart samhälle och på Torsåker gård fokuserar man på just livsmedelsfrågorna. I ett toppmodernt kök experimenterar man fram matlagningsmetoder och recept för de råvaror man hoppas ska bli vår nya vardagsmat. 

– Men framför allt knackar vi på och säger ”hej, vi har sett ett problem. Det blir två deciliter restprodukt för varje liter havremjölk ni gör.” Enorma volymer – och otroligt näringsrikt. Det är jättetråkigt att det kastas. Men i stället för att peka finger så erbjuder vi lösningar. 

Anna Henning Moberg, som är operativ verksamhetschef på Torsåker gård, har gjort oss sällskap vid bordet. Hon pekar på min tallrik igen. 

– Du ser knäckebrödet där. Det är gjort på den restprodukt som blir över när man gör havremjölk. Okara, kallas det. Jättegott, eller hur? 

Ja, faktiskt. Det är inte som vanligt knäckebröd. Det är lite segare och har en annan smak. Men gott – absolut. 

Kanske kommer vi också att få vänja oss av vid vissa smaker.

Finns det mat som helt enkelt är för ohållbar för att fortsätta äta? 

– Kanske inte helt och hållet. Men vi måste komma bort från det här att vi måste ha tillgång till allt hela tiden. Färska hallon och jordgubbar på vintern, till exempel. Köp frysta bär i stället – de smakar minst lika bra och har mycket mindre miljöpåverkan. Och måste du ha avokado på mackan? 

Så hur ser det ut när jag går in i en mataffär år 2033? Vad skiljer sig från hur det ser ut i dag? 

– Förhoppningsvis är det färre animaliska produkter. Och de animaliska produkter som finns kommer att vara uppfödda på ett hållbart och vettigt sätt. Vi kommer att se mycket mer inblandningsprodukter, där man blandar kött och vegetabilier. Affären kommer att se ungefär likadan ut, men varorna kommer att vara hållbarare. 

Madeleine Linins Mörner tar en slurk av sin björklagrade äppelmust från Högtorp gård (”den smakar som svensk sommar!” säger Anna Henning Moberg) och sammanfattar.

– Vi skulle ju helst önska att konsumenten inte behövde tänka så himla mycket. Att vi har höjt lägstanivån så pass mycket på marknaden att vi inte behöver oroa oss för att vi skövlar en regnskog när vi köper något. För det ska inte finnas några skövlade regnskogsalternativ kvar på butikshyllan. Det ska vara näst intill vattentätt. •

---

text: kalle dixelius  foto: fredrik hjerling