Stora, ljusgrå versaler som stavar KUPÉ mot en vit bakgrund, med en akut accent över bokstaven E.

Svart logotyp med bokstäverna SJ ovanför ett par stiliserade vingar. Designen är enkel och modern, med djärva linjer som bildar vingarna och bokstäverna centrerade ovanför dem.

»Skaffa en polare som kan ge kritik«

Lena Sundström med mörkt hår som är bakåtkammat och klädd i en marinblå omlottklänning med korta ärmar står mot en vit bakgrund och ler mjukt mot kameran.

Ett benbrott skapade en ofrivillig jobbpaus från Uppdrag granskning men blev också starten på journalisten Lena Sundströms nya karriär som spänningsförfattare. Tillsammans med Jens Mikkelsen är hon aktuell med Baby X, andra delen i Kirsebergserien. Och jo, det går att få in samhällskritik i deckare också. 

Tidigare publicerad i #3 2025

Din deckarkarriär började med ett benbrott, berätta!

– Jag hade drömt om att skriva skönlitterärt i flera år, men älskar samtidigt mitt jobb på Uppdrag granskning, så det blev liksom aldrig av. Men så vurpade jag i en skidbacke i Åre och klöv underbenet. Då blev det tydligt hur livet plötsligt kan ta slut eller se helt annorlunda ut, så man ska inte skjuta upp drömmar. Så jag tog tjänstledigt för att skriva, som en försenad 50-årspresent till mig själv.

Ålder: 52.  

Familj: Sambon Fredrik, döttrarna Nim och Nona samt bonusbarnen Adrian och Rafaela.  

Bor: Stockholm. 

Gör: Journalist och författare.

Aktuell: Spänningsromanen Baby X (Norstedts) del två i Kirsebergserien, skriven tillsammans med Jens Mikkelsen.

Kirsebergserien utspelar sig i Malmö. Varför landade du och din medförfattare Jens Mikkelsen där?  

– För att det är en så spännande stad. Det är som att hela den globala världen finns nedkokad på en liten yta. Jens brukar säga att det som händer i Sverige har först hänt i Malmö.

Hur lägger ni upp det praktiskt när ni skriver tillsammans?

– Vi skriver i samma dokument hela tiden, så ingen av oss vet riktigt vem som har gjort vad. Det har hänt att jag ringt Jens och sagt att »gud vad bra det där avsnittet från hamnen blev«, där han påpekat att det är jag som har skrivit det. Men så kallar han mig också för en dement gås.

Malmö har rykte om sig att vara Sveriges Chicago, stämmer det?

– Journalistik är till för att göra oss mer upplysta om vår omvärld, men tenderar att befästa föreställningar som redan finns. Har vi en föreställning om Afghanistan eller Polen kan det vara svårt att rapportera om nyheter som skiljer sig från den etablerade bilden. Lite så har det varit med Malmö, folk trodde att det bara sköts där. Men Malmö är fantastiskt. Det är en ung och otroligt levande stad, mer lik Köpenhamn än andra svenska städer och folk slänger käft ute på gatan.

Kan du bjussa på dina bästa Malmötips?

– Checka in på ett hotell med lånecyklar och cykla sedan runt genom olika stadsdelar och stanna till på mysiga kaféer efter vägen. Stranden Ribban med sitt kallbadhus är ett annat måste. Kan med fördel besökas på vintern. Kallbadhuset är trångt, naket och välkomnande – och en bra påminnelse om hur friska kroppar ser ut. 

Du har sagt dig vara en arbetsskygg arbetsnarkoman, vad innebär det?

– Det hör tätt ihop med att vara deadlineknarkare. Jag missar inte en deadline, men kan skjuta på jobbet till sista stund. Då får jag den extra adrenalinkicken och energin som behövs. När jag ska skriva bok behöver jag gå in i skrivbubblan, då reser jag i väg och isolerar mig. 

Har du något gott råd som du ger till andra? 

– Jag brukar tipsa journaliststudenter om att skaffa sig en polare som de litar på och lär sig sedan ta kritik från den personen. Att kunna ta till sig kritik och arbeta om saker är hela skillnaden, det gäller nog inte bara journalister.

Vilken egenskap vill du ge dina barn?

– En bra magkänsla. Har du en tydlig inre kompass så tror jag att du klarar dig bra i livet.

När ljuger du?

– Om jag visste att jag kom undan med en lögn skulle jag säkert ljuga, men jag är hopplös på att ljuga trovärdigt. Det handlar också om rädsla. 

Vad gör du när du känner dig överkänslig?

– Jag döljer det, räknar till tusen och tänker att this too shall pass. Jag har en hjärna som går på speed och övertänker saker hela tiden, men gudskelov är jag mer avspänd nu än tidigare. Jag såg statistik över hur människor blir lyckligare med åren, vilket jag tror handlar om att man blir mer jaja, det löser sig. •


1 eller 2 klass? 

»2 lugn om jag har råd. Annars vanlig 2 klass.«

Åka i rätt riktning eller inte?

»Jag blir extremt åksjuk om jag åker baklänges, men jag bryr mig inte så mycket när jag bokar biljett för jag blir åksjuk även med ansiktet mot färdriktningen.«

Sysselsättning på tåget?

»Eftersom jag blir åksjuk kan jag inte ens skriva sms på tåg, därför får jag en väl behövd påtvingad paus. Jag lyssnar på musik och kommer på att jag vill ha fest!«

Fikar på resan?

»Nej, men gärna innan jag ska med fakirtåget. Då köper jag kaffe och en renklämma, alltid lika härligt – och jag blir grymt besviken om de bara har ost.«


text: Linda Newnham