»Som tant med
rullväska går man säker«

I sommar står hon på Fredriksdalsteatern och gör klassisk fars. Men Babben Larsson är inte bara komedidrottning  – hon är också tågluffarexpert. Helst reser hon ensam – för att få semestra med andra.

Hur kommer det sig att du ska spela fars på klassiska Fredriksdalsteatern i sommar? 

– Jag har inte spelat fars sedan början på 80-talet, så jag ser verkligen fram emot att få göra det. Jag såg en uppsättning där för något år sedan och blev väldigt förtjust i hela inramningen. Det är en fantastisk teater med en ombonad park. Så platsen och möjligheten att få jobba med Adde Malmberg lockade.  

Som den komedidrottning du är, vad har du för tips till oss för att lyckas med våra skämt? 

– Dra bara skämt du själv tycker är roliga. Ser du något roligt, så lägg det på minnet och återberätta det. Brodera gärna ut texten. Och sedan: Go for it! Ju fler gånger du testar och får lite gensvar, desto bättre går det.  

Du har tågluffat i Europa, berätta hur det var!

– Jag kan verkligen rekommendera att tågluffa. För några år sedan reste jag runt med tåg i Östeuropa. Det är ett härligt sätt att se Europa, och du kommer nära lokalbefolkningen eftersom du reser tillsammans med dem. Dessutom kan man resa relativt billigt. Jag reste dit jag hade lust, och bokade hotell med en app när jag kom fram. 

Hittade du några pärlor? 

– Szeged i Ungern var otippat en otroligt mysig stad med vackra hus i jugend- och art deco-stil. Där fanns också ett fascinerande paprika- och salamimuseum. Jag gillade också Sofia i Bulgarien, med dess fascinerande blandning av renässansbyggnader och betongbrutalism. 

Vad är det du gillar med att resa på egen hand? 

– Jag brukar säga att jag reser själv och semestrar med andra. För mig är det två olika saker. Det härliga med att resa själv är friheten. Jag gör vad fanken jag vill, kan jobba på i mitt eget tempo, behöver inte kompromissa med någon, utan kan åka dit lusten tar mig och äta när hungern gör sig påmind. 

Vissa är rädda för att resa själv, hur tänker du kring det? 

– Det är det som är så skönt med att ha kommit upp i den här åldern. Som ung tjej är man lite villebråd, men som tant med rullväska går man betydligt säkrare. Men visst ska man vara lite säkerhetsmedveten och alert. Du kan inte komma berusad till en främmande stad och räkna med att allt går jättebra. Att vara nykter är ett tips. 

Vilket är det bästa råd du fått? 

– Som ung grubblade jag mycket, och fick då rådet att när man börjar bygga upp olika bilder och katastrofscenarion i sitt huvud ska man dra i handbromsen och ställa sig frågan: Är det här sant? På så sätt kommer man tillbaka till här och nu. Det är annars lätt att oroa sig i onödan för saker som aldrig kommer att inträffa. 

Du har sagt att du länge hade gott självförtroende men svag självkänsla. Hur tog det sig uttryck? 

– Genom att jag jobbade mycket. Jag är något av en arbetsnarkoman, det ska erkännas. Det kommer sig av att jag tidigt försökte hitta ett sätt att få bekräftelse av mina föräldrar, så jag presterade och var duktig. Jantelagen spelade också in: du ska inte tro att du är något, men om du gör något bra kanske du blir något. Men till slut var jag tvungen att ta itu med den här sidan, för i förlängningen bränner man ut sig. Jag behövde lära mig att fylla på det andra kontot också, se ett värde i den jag är. •

---

babbens tågresa

1 eller 2 klass?

»1 klass  – utom när jag tågluffar. Det är större benutrymme, lite lugnare och därmed lättare att koppla av.«

Tyst kupé eller vanlig? 

»Jag hamnar där jag hamnar.«

Åka i rätt riktning eller inte? 

»Spelar ingen roll.«

Sysselsättning på tåget? 

»Jag brukar ha med mig en bunt tidningar som jag köttar igenom på tåget. Annars tittar jag ut genom fönstret och låter tankarna gå.«

Fikar på resan? 

»Ibland. Jag äter specialkost och har därför med mig egen matlåda, men ibland hämtar jag en kopp kaffe.«

---

text: linda newnham foto: Margareta B Sandeback