Tänk filmrulle istället för filter i jul
Släktmiddagen, barnen som rusar mot granen, tomtens fotsteg i hallen – när vi senare bläddrar bland bilderna vill vi känna att vi var där. Inte en perfekt uppställd familj, utan levande. Lite skakigt, med värme och kaos. Ja, i en värld där AI-bilder dominerar växer längtan efter det genuina. Så tänk filmrulle istället för filter i jul.
Publicerad december 2025
I New York köar människor för att få sitt porträtt taget av the polaroid guy i Central Park. På Tiktok snurrar inlägg med unga som upptäcker mörkrummet för första gången. Och i Sverige säljs gamla Olympus- och Pentaxkameror snabbare än butikerna hinner lägga ut dem. Ja, i jul önskar sig många tonåringar inte en ny iphone utan en gammal kamera som kräver filmrulle, tålamod och kanske lite tur. Vad är det som pågår? Och varför just nu?
– Det är helt klart en motreaktion, säger Joakim Reynols, som driver Kamera Stockholm, en liten butik på Södermalm som bara säljer analoga kameror.
– När det digitala kom var det en revolution, men ganska snabbt kände många, inklusive jag själv, att fotograferandet tappade något. Det var helt enkelt inte lika kul. Med film blir du mer närvarande. Du tar färre bilder, tänker efter och komponerar bilderna bättre. Och du vet inte förrän senare om du lyckats. Det finns en chansning däri som folk älskar.
Samtidigt har världen gått in i en ny bildrevolution. Med ett par ord i en prompt kan vem som helst skapa en bild av en verklighet som aldrig ens existerat. Vanity Fair beskrev nyligen hur fotografins gräns mot fiktion “suddas ut av algoritmer.” I den verkligheten blir det analoga ett andningshål.
– Jag ser inte AI som ett hot, säger Pauline Benthede, global utställningschef på Fotografiska. Tvärtom, det är en jättespännande utveckling inom bildskapande, men det är inte fotografi. Och som vid varje tekniksprång kommer pendeln att svänga. När allt blir möjligt och perfekt dras människor till det som känns hantverksmässigt, taktilt och oförutsägbart.
Hon jämför med musikvärlden.
– När allt blev spellistor i mobilen fick vinylskivan en renässans. Man längtade efter något man kunde hålla i handen och vända på. Det är samma sak med foto: vi vill se, känna, bevara, säger hon och lägger till:
– Själv tycker jag att det är något helt annat att ha bilder i en skokartong än på en hårddisk.
Fenomenet syns världen över. Pauline berättar att i Wien har ett nytt fotocentrum öppnat med ett fullt utrustat mörkrum. Syftet är att lära unga hur filmrullar framkallas. I London har film labs blivit trendiga mötesplatser, och på Instagram finns det miljontals inlägg under hashtags som #filmisnotdead och #shootfilmstaybroke.
– Det analoga står starkt, säger Pauline Benthede. För många konstnärer handlar det inte om att skapa något snyggare eller bättre, utan om själva processen. Att låta saker ta tid. Att det får gå fel, göras om och dra lärdom av.
Hon fotar själv analogt.
– När jag fotograferar för mig och min familj känns filmrullen mer långsiktig. Jag framkallar ibland först efter ett halvår, och då värderar jag varje bild mycket högre. Trettiosex exponeringar i stället för trehundrasextio. Det är något härligt i den begränsningen.
Tre tips till dig som vill fota analogt i jul
1. Våga vänta. Ta färre bilder och låt ögonblicket uppstå. Det är inte snyggposen som gör bilden, utan stunden däremellan.
2. Låt ljuset leva. Julgransljus och stearin ger magiskt sken. Välj film med ISO 400–800 och låt skuggorna vara kvar.
3. Gör det fysiskt. Framkalla, skriv datum på baksidan, lägg i album. En bild i handen slår tusen i molnet.
Hos Kamera Stockholm har försäljningen av analoga kameror ökat kraftigt sedan 2018. Den största kundgruppen är unga mellan 17 och 30 år.
– Majoriteten är tjejer, vilket är roligt. De vill ha något på riktigt. Många säger att de tröttnat på bilder som känns för perfekta. De vill ha liv och rörelse. Det kan vara lite grynigt, någon gör en konstig min eller råkar hamna i kanten av bilden. Bilder som ser ut som minnen, inte som kampanjer, säger Joakim Reynols.
Pauline Benthede lägger till:
– Vi är nog många som är lite trötta på perfektion. På att allt ska vara så kurerat. För vi vet ju att så där ser det inte ut på riktigt. Verkligheten är stökigare och mindre snygg.
Och julen är, om något, full av oregisserade situationer. Glöggen som spills på vita duken, morfar som somnar i soffan, hunden som tuggar på paket. Bilder som aldrig hade klarat sig genom ett filter, men som får oss att le på riktigt.
– Det kanske är där vi hittar äktheten. När vi vågar släppa kontrollen och låta det bli som det blir, säger Pauline Benthede.
text: LINDA NEWNHAM
