»Tuppluren är anledningen
till varför det gått så bra i livet«

Hon har porträtterat alltifrån suffragetter till statsministrar och blivit Sveriges självklara humordrottning. Sisela Kyle är en sådan ALLA vill jobba med. Inte konstigt att hon nu är trippelaktuell med tre föreställningar. 

Du regisserar Lena Anderssons Studie i mänskligt beteende, efter Lena Anderssons bok, är du också intresserad av att kolla in folk? 

– Ja, jag brukar sitta och spana på människor, inte minst på tåg. Inte så att jag tjuvlyssnar, snarare att jag studerar hur människor förhåller sig till varandra. 

I stället för att varva ner som pensionär jobbar du nu med tre föreställningar…

– Ja, hur blev det så? Det undrar jag också. Men dels har jag ett väldigt roligt arbete, dels blev min föreställning om mamma en större framgång än jag tänkt, så den spelas i vår och även i höst, vilket är en rolig omläggning av schemat. Föreställningen kräver sin kvinna, men finns så att säga redan i mig. Och sedan regisserar jag de två andra föreställningarna, och som regissör kliver man in i projektet med hull och hår, men efter premiären tar skådespelarna över. Då är jag bara där och ser till den ibland. 

Har du något knep för att återhämta dig?

– Jag har inga goda råd att ge, men för min del är det bra att vara ute och promenera eller jogga, och sedan är jag jättebra på att sova middag. Jag tror faktiskt att det är en anledning till varför det har gått så bra för mig i livet. Även under stressiga perioder har jag kunnat sova middag. Jag kan bli akut trött, somna på studs, sova i fem minuter och få en väldig vederkvickelse av det. 

Föreställningen om din mamma skildrar kvinnorevolutionens 1970-tal, vad lärde du dig av din mamma?  

– Framför allt en syn och insikt om att saker inte måste fortsätta vara som de är. Mänskligt beteende är förändringsbart. 

Vad tror du hon hade tyckt om den nya tradwife-trenden och dagens soft girl? 

– Snälla, det vågar jag inte ens tänka på! Man ska ju inte tillskriva andra människor ord, men hon skulle nog ha ryst. Oberoende och självständighet var hennes ledord i livet. Hon strävade alltid efter självständighet, vilket är vad man förlorar när man blir ekonomiskt beroende av någon. Hon var ingen romantiker utan realist. 

Du har pratat dig varm för särboskapet, men nu har du blivit sambo, vad tycker du om det?  

– Att man har tillgång till varandra hela tiden är både det bästa och sämsta med att bo ihop. Ibland är det underbart att dricka kaffe och samtala, andra gånger vill man vara i fred och rå sig själv. Per känner likadant, så vi försöker respektera det så gott det går. 

Just nu jobbar ni med pocketmusikalen som han har skrivit och du regisserar, hur är det att arbeta ihop? 

– Hittills är det kul! Vi har ett pågående samtal där vi väger, mäter och diskuterar. Naturligtvis är det också svårt när vi kommer i clinch. Jag söker inte konflikt, jag avskyr bråk, men jag är samtidigt en uppriktig person som inte väjer för konflikt. 

Vad är moral för dig? 

– Jag vill vara en anständig människa som kan stå för det jag säger och gör. Jag tror – med betoning på tror – att jag har blivit lite bättre på det med åren. När jag var yngre var jag mer impulsiv, nu tänker jag möjligen efter mer. Möjligen… 

Du gillar också att åka tåg, berätta!  

– Ja, jag är uppvuxen med att älska tåg. Min farfar var stins och pappa en hängiven antibilist, solidarisk med spårtrafiken, så vi hade ingen bil. Alla resor gjordes på tåg. Så jag har det i blodet och sörjer när tågsträckor läggs ner. •

---

siselas TÅGRESA

1 eller 2 klass? 

»Det varierar, men ofta 1 klass.«

Lugn kupé eller vanlig?

»Spelar ingen roll. «

Åka i rätt riktning eller inte?

»Båda går bra!«

Sysselsättning på tåget?

»Jobbar, sover och lyssnar på radio.«

Fikar på resan?

»Ja, jag har ofta med mig mackor, och i 1 klass ingår kaffe, så det sörplar jag i mig. På väg hem från en föreställning kan det hända att jag köper lite vin.«

---

text: Linda Newnham  foto: anna-lena ahlström