»Vi är djur med instinkter« 

Kanske är hon vår hemligaste svensk i filmbranschen? Tuva Novotny valde tidigt att hålla sin privatperson i fredad zon och lämnade Stockholm för Köpenhamn. Desto mer har hennes arbete synts, på senare år också som regissör. Nu är hon aktuell i Viaplays tv-serie
Allt och Eva. Och börjar faktiskt längta hem till Sverige. 

Efter 20 år i sitt älskade Köpenhamn börjar Tuva Novotny längta hem till Sverige.  

– Jag saknar att äta söndagsmiddag med familjen, säger hon sorgset och drömskt på samma gång. 

Det var under pandemiåren när de danska gränserna stängdes som tankarna började snurra.  

– Jag ville vara nära min familj. Det blev så påtagligt att jag inte var dansk, man blev otroligt avskärmad, och då tänkte jag: Gud, vad gör jag här? Vad är det egentligen som betyder något? 

Tills vidare pendlar Tuva fram och tillbaka mellan länderna. Precis som karaktären Eva, som Tuva spelar i den nya Viaplay-serien Allt och Eva. Här möter vi en känslomässigt avstängd karriärkvinna som har beslutat sig för att leva ensam och skaffa barn med en dansk donator.  

– Eva verkar ha avskrivit tvåsamhet helt, hon behöver det inte, säger Tuva och lägger in en snus när vi ses över en kaffe i en hotellsvit i Stockholm. 

Däremot behöver hon försäkra sig om att donatorn inte är en psykopat och börjar därför stalka honom. Donatorn visar sig vara en både stilig och snäll dansk man, som såklart faller pladask för Eva. Krångligare än så kan det knappast bli. Snart står Eva inför dilemmat att antingen låta sig dras med i känslostormen eller stå fast vid sitt beslut att leva ensam. 

Ämnet är bekant. Den prisbelönta norska humorserien Dag – som Tuva slog igenom med i Norge, där hon har arbetat och vistats mycket – handlar om en parterapeut som är fast besluten att människor inte bör leva i tvåsamhet. Och Tuva själv närstuderade ämnet när hon gjorde den stjärnskådistäta filmen Diorama. 

– Jag intresserar mig för områden som jag själv försöker att bli klok på, förklarar hon med lugn röst.  

Tuva Novotny har något sansat och tillförlitligt över sin person. Hennes resonemang är skarpa och genomtänkta. »Ska vi leva i kärleksrelationer behöver vi utbildning i hur man gör. Det är inget man bara kan.« Där är hon säker på sin sak.

– Relationen har på något sätt blivit en fristad där man bara ska få komma hem och vara. Det jag har landat i efter de här åren av undersökande är att man måste göra jobbet. Jag menar, vi tar oss tid till träning, att utvecklas på jobbet och allt som har med barnen att göra – lika mycket tid måste man lägga på relationen, om inte mer! Det handlar om att ha en daglig avstämning, att ta hand om sina egna behov och att kommunicera dem på ett sätt så att det inte blir skuldbeläggande. 

Det låter kanske lättare sagt än gjort, men Tuva menar att det inte behöver vara så svårt bara vi slutar vara så rädda för att ta hjälp utifrån. 

– Vi kan ju inte det här automatiskt. Varför 

går vi i parterapi, det är väl för att få hjälp med att hantera det? 

Eftersom Tuva är intresserad av folkbildning öppnade hon en popupshop i Stockholms city, i samband med releasen av Diorama, där människor under två veckor kunde testa parterapi, skrattyoga och tantrakurser. Det finns som sagt många sätt att rädda tvåsamheten. Tuva propagerar generellt för en friare syn på olika typer av kärlekskonstellationer och menar att otrohet inte behöver vara världens ände. 

– Man kan ju titta på varför man är otrogen, kan det vara något man behöver i relationen? Är det naturligt – ja, vi är ju djur med instinkter. 

Samtidigt som Tuva har sökt svar via forskare inom området finns det ett speciellt råd som har följt Tuva genom livet: »Du måste hitta någon som blåser luft under dina vingar och lyfter dig.« Det var Tuvas mormors sista ord när hon låg på sin dödsbädd. 

– Det tänker jag jätteofta på, men igen, det är ju inte en partners uppgift att utveckla dig som person. Det kräver ju också att man själv vet vad ens behov är och vart man vill flyga. 

Vet du det? 

– För mig handlar det om att i vardagen kunna andas och fungera och hantera livets svårigheter. Det kan jag i ett kommunikativt och respektfullt förhållande – där man lyfter varandra, ser och respekterar varandra och anstränger sig – och det tycker jag att jag har. Jo, jag har följt mormors råd. 

Men aldrig hade hon kunnat ana att hennes egen kärleksrelation en dag skulle vara så intressant att den hamnade i fokus världen över. 

– Jo, jag fick ju uppleva en släng av privatlivsgrävande när jag var gravid med mitt sista barn, säger hon apropå att det spreds paparazzibilder på henne, pojkvännen Alexander Skarsgård och lilla bebisen när de rörde sig på gatorna i New York, som genererade otalet artiklar.  

Var det jobbigt? 

– Nej, det blev nästan humoristiskt för det var så tydligt att det inte riktigt fanns någon riktig information om någonting, bara massa skvaller, säger hon och suckar lätt. 

Det är just för att slippa vara i blickfånget, mer än via sitt arbete, som Tuva under alla dessa år, har hållit sig borta från sociala medier. Tvärtemot många andra skådespelare.

– Jag har i min egen bransch sett hur stark man måste vara för att klara av det. Träder man ett steg åt fel håll så blir man offentligt avrättad inför en folkdomstol. Jag är inte stark nog som människa att förhålla mig till sociala medier, fy vad jobbigt, det är ju som att stå på skolgården och bli mobbad.  

Det är inte så att hon generellt är emot sociala medier, tvärtom tycker hon att det är en jättebra källa till inspiration exempelvis när man ska renovera sitt hem. Däremot har Tuva inget intresse av att framhäva sitt eget liv och har tidigare sagt att hon »skulle spy« om hon lade upp en bild på sig själv. 

– Ja, gud, det ligger bara inte för mig. Sedan har jag aldrig lärt mig hur man gör, skrattar hon. 

Med karriär, resor, tre barn och tvåsamhet att ta hand om finns det heller inte så mycket tid kvar. För att behålla skärpan behöver Tuva ta det »jävligt lugnt« mellan varven. Och i Köpenhamn har hon just ett ganska stilla och fredat liv. 

– I Danmark är jantelagen ännu starkare förankrad i folksjälen än i Sverige. Den här kulturen med paparazzi eller att peka finns inte här, och det är underbart skönt. Den upplever jag mer i Sverige. 

Tuva är från början uppvuxen i den lilla byn Åmot i Värmland som näst äldst i en syskonskara på fem, med en pappa, född i Tjeckien och verksam inom film och teater och en skulpterande »megafeministisk mamma«. Det har alltid varit självklart för Tuva att kämpa för rättvisa mellan könen. För 15 år sedan författade hon ett skönhetsmanifest som hon skickade till redaktioner inför intervjuer. Där fick man veta att hon inte tänkte pryda omslaget, låta sig stajlas på något speciellt sätt och ville ha naturlig makeup. Detta för att inte vilseleda unga människor att tro att alla kvinnor ska se ut på ett visst sätt. Till skillnad från hur kända kvinnor, som Gwyneth Paltrow och Pamela Anderson, i dag hyllas för att de visar sig osminkade i sociala medier och på röda mattan fick Tuva ta emot en hel del spott och spe på sin tid. Kanske var omvärlden inte redo då.  

– Gud vad jag blev utskälld! Det var minerad mark att beträda då. Det fanns en rädsla för skuldbeläggande och skam i det och jag fick väldigt negativa reaktioner – framför allt från feminister. Det kändes otroligt omodernt och tråkigt. I dag finns det en annan syn på systerskapet och att vi inte ska skuldbelägga varandra oavsett hur man navigerar i debatten. 

Hon är inte längre lika rabiat även om hon inför dagens plåtning fortfarande har tydliga preferenser och har samarbetat med samma stylist i över 20 år. De minns båda den där gången när Tuva som 21-åring blev utvald till »Sveriges sexigaste kvinna« i tidningen Café och valde att stajlas som powerkvinnan Jean dÁrc. Redaktionen ratade bilderna och Tuva fick snällt ställa upp på en ny plåtning med mer Cafékompatibel stajling. Tuva ryser åt minnet. Det är tur att vissa saker har ändrats.  

I Danmark ligger jämställdheten fortfarande lite efter. 

– Här skrattar man fortfarande åt kvoteringar inom filmbranschen, det kanske är 2 av 20 kvinnor som fått produktionsstöd, alltså det är helt nattsvart, säger hon och skakar på huvudet. 

Tuva Novotny tillhör dock den skara av kvinnliga filmskapare som lyckas få utrymme. Efter att ha undersökt mental ohälsa bland ungdomar i den norska dramafilmen Blind Spot (filmad i en enda lång tagning) och tvåsamhet i Diorama är det nu dags för en film om dansk flyktingpolitik. Hon har vikt hela arbetsåret åt att göra research och skriva manus. 

– Jag undersöker hur man fungerar som familj i asylsystemet och kan vara en funktionell förälder i de sammanhangen. Det är jättespännande. Och jättetungt. 

Att Tuva är politiskt engagerad råder inga tvivel om och som kulturutövare vill hon dra sitt strå till stacken för en bättre värld. Hon berättar exalterat att hon nyligen sett Ett hjärta är alltid rött, filmen om rockbandet Imperiet, vilken gjorde ett starkt intryck. 

– Jag fick ett uppvaknande när jag såg den, liksom, det är okej att vara politisk! Och just nu känns det viktigare än någonsin! •

---

text: Malin Aunsbjerg 
foto: Rickard L Eriksson  
stylist: Ursula Wångander 
makeup & hår: Linnea Hellbom